Recension: Chasing Static [PS4, PS5]

Chris är på väg norrut i Wales längs med snirkliga skogsvägar för att delta i faderns begravning. Han stannar till vid ett litet café vid sidan av vägen för att sträcka på benen och få i sig lite kaffe efter en lång biltur. När han pratar med servitrisen får han reda på att han kört alldeles för långt, att han skulle svängt av en bra bit tidigare. Som tur är så ska servitrisen åt det hållet, och kan visa vägen om Chris har tid att vänta på att hon stänger caféet.

Saker går inte riktigt som planerat dock och han finner sig plötsligt ensam, förvirrad och lite lätt vilsen. En mystisk kraft har demolerat caféet helt och servitrisen är försvunnen. En väggmonterad telefon ringer, och en mystisk röst varnar honom för att ge sig ut i skogen och på ett tidigare tomt bord står en märklig radioapparat som saknar ett batteri.

Chris är inte så jättebra på att lyssna, och ger sig trots varningen ut på en promenad genom skogspartiet. Efter en kortare vandring ser han en spöklik karaktär krypa ut ur en bunker, och dörren till den stängs. I närheten hittar han en avliden person i skyddsdräkt, nyckeln till bunkern, och ett pappersark med radiofrekvenser, märkliga observationer och referenser till ett forskarlag. Någonting verkar ha gått väldigt fel.

En lugnt och stilla fikastund mitt ute i ingenstans. Vad kan rimligtvis gå fel?

Lite senare får Chris lite mer insikter efter att ha haft ett radiosamtal – en udda händelse påverkar området och den enda lösningen är att han måste besöka tre platser i närheten och aktivera ett antal radiostationer för att säkra upp området från mystiska influenser.

Efter att ha snackat med den okända personen får Chris tag på ett hjälpsamt verktyg, som de andra forskarna också använt sig av. Det ser lite ut som en modifierad geigermätare, men som istället mäter radiovågor och andra signaler. Med denna i hand ger han sig ut för att besöka de tre platserna som måste fixas till. En är naturligtvis caféet han först besökte, men först måste ju ett batteri hittas. 

Då och då stöter Chris på spökliknande figurer som pratar om viktiga saker. Bland annat hur varma skyddsdräkterna är.

Genom att utforska den närliggande skogen och områdena runtomkring börjar handlingen falla på plats. Dels via ytterligare rapporter från andra forskare, men också via märkliga spöklika manifestationer av forskarna och vad de diskuterat precis innan allting gick totalt fel.

Chasing Static följer en rätt ny trend där spel är medvetet nedskalade och nostalgiskt flörtar med tidigare generationer hårdvara och dess begränsningar. Det släpptes först till PC som en del av ‘Haunted PS1’ – en samling indiespel där det genomgående temat var att alla var skräckspel inspirerade av PlayStation 1-eran av speldesign. Nyligen har vi ju även sett imponerande projekt som Bloodborne PSX och Portal 64 (ja, någon lyckades porta Portal till Nintendo 64 och göra det spelbart på genuin hårdvara). Det är helt klart en intressant trend, även om ögonen blir lite trötta av att titta på alla lågupplösta och svajiga texturer. 

Den grafiska stilen är oerhört övertygande. Det känns nästan som att det hade kunnat vara ett spel till Playstation 1.

Headware Games lyckas sy ihop ett rätt kort, men intressant, spel och med en fascinerande handling. Att utforska skogen, forskningsläger och en övergiven by är intressant och de rapporterna som hintar om vad som har hänt är fascinerande att läsa. Pusslen jag behöver lösa för att få tag på viktiga föremål är aldrig direkt jätteknepiga, men kräver ibland lite logiskt klurande. Men mest av allt lyckas de verkligen återskapa känslan av hur magiskt det kändes att ge sig ut på äventyr i de första, stapplande lågupplösta världarna i de tredimensionella PlayStation 1-spelen. Chasing Static känns som ett kärleksbrev till en tidigare generation av klassiska överlevnadsskräckspel, men helt utan strider och med vettig styrning.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.