Recension: Chains of Freedom [PS4, PS5]

Efter att en mystisk meteorit har slagit ner på jorden sprids en dödlig och omfattande sjukdom som snabbt blir ett hot mot mänskligheten. Oro uppstår och våra samhällen genomsyras av misstro som utmynnar i ett totalt kaos. En organisation kallad ”The sovereignty” gör sitt bästa för att stävja oron och lyckas till slut med att återställa lugn och ro, mycket med hjälp av sin militära styrka. Mänskligheten jublar, men det finns de som tvivlar. Snart uppstår nya motsättningar, och det är upp till oss spelare att reda i vem som har rätt eller fel i Chains of Freedom.

I spelet ställs vi nämligen inför en klassisk konflikt mellan David och Goliat, ”The Sovereignty” mot en motståndsrörelse vars mål är oklart, i alla fall för den kvartett av soldater jag får kontroll över i början av spelet. Organisationen har sänt ut dem för att likvidera motståndsrörelsens ledare, Dr. Svetlov, men insatsen hamnar snabbt i knipa och det dröjer inte länge innan vi befinner oss i ett laglöst land, fullt av allt från motståndsmän, busar som meteorens sjukdomsoffer. Så småningom sätts soldaternas tilltro till systemet på prov, men vem ska de egentligen lita på?

Spelets upplägg blandar utforskande med strider och resursförvaltning på ett ganska trevligt sätt, och den visuella designen känns träffsäker utan att bli överdriven. Den ökända meteoren har lämnat efter sig något som kallas Eden, en växtliknande substans med farliga egenskaper vars kristaller (med rätt hantering) kan användas för att stärka mina karaktärers egenskaper. I jakten på dessa och andra förnödenheter genomsöker jag miljöerna som presenteras för mig. Världen som spelet utspelar sig i är inte särskilt stor, men den fyller sin funktion på ett ganska tillfredsställande sätt. Övergången från utforskande till strid är dessutom ganska sömlös, och de initieras exakt där jag befinner mig för stunden. Ibland får jag chansen att smyga runt lite och positionera ut mina karaktärer, men det finns en risk att motståndarna upptäcker mig, vilket ger dem en fördel.

Striderna bygger på ett relativt enkelt, men stabilt koncept. De är turordningsbaserade, och oftast ställs mina betydligt färre karaktärer mot vågor av motståndare. Varje karaktär kan bära ett huvudvapen, ett sidovapen samt fyra stycken föremål i stil med granater, bandage, ransoner och dylikt, men de kan också utföra en handling för att gräva lite i ryggsäcken om man är i behov av annat. Alla, inklusive mina motståndare har ett begränsat antal handlingspoäng som förbrukas allt eftersom vi flyttar dem på slagfältet, avfyrar våra vapen eller utför övriga handlingar. Runt om på slagfältet finns olika hinder och föremål som ger olika grader av skydd när någon placerar en individ bakom dem. Detta samspelar i sin tur med varje individs träffsäkerhet och vapentyp för att påverka huruvida vissa attacker träffar eller inte.

Det hela är som nämnt ganska simpelt, men det finns ändå ett strategiskt djup, framförallt sett till de olika funktioner och möjligheter vissa vapen besitter. Exempelvis kostar det relativt lite handlingspoäng att avfyra en pistol, men beroende på hur tuffa fienderna är förändras också pistolens funktion, från att kunna ta ner en fiende på egen hand till att mer bli ett sätt att runda av en redan skadad fiende eller klämma in lite fler handlingar under karaktärens runda. Tyngre doningar så som hagelgevär, prickskyttegevär eller stora kulsprutor kräver lite mer strategisk positionering samt handlingspoäng, men delar ut mer skada.

Vissa av karaktärerna har en eller annan unik förmåga som de kan nyttja i stridens hetta, och även om de fyller en funktion hade jag önskat ett något större djup i utbudet. Visserligen kan man genom att utrusta karaktärerna med kristallerna jag hittar ge dem tillfälliga förmågor, men jag hade hellre sett något i stil med individuella utvecklingsträd eller liknande för att verkligen ge det en udd.

Överlag känns Chains of Freedom som ett ganska välpolerat spel med en intressant handling, trevlig ljudbild samt adekvat upplägg. Ibland känns det lite väl uppstyltat med en blygsam mängd valmöjligheter för mig som spelare, men det behöver inte nödvändigtvis vara negativt. Ibland är det trots allt ganska skönt att ha ett spel som i stort håller en i handen genom hela berättelsen. Med det sagt bjuder spelet även på en hel del utmaningar i form av tuffa strider och lite pussel här och där, inslag som i slutändan gör en klassisk konflikt till en ganska trevlig affär.