Recension: Bubsy 4D [PS4, PS5]

En gång i tiden kunde man hyra sina TV-spel i den lokala videobutiken. Då Super Nintendo-spel ofta var dyra inköp blev hyrandet en möjlighet att upptäcka nya titlar. Ibland snubblade jag över mästerverk som The Legend of Zelda: A Link to the Past. Ibland plockade jag hem spel som Bubsy in Claws Encounters of the Furred Kind. Det var spelet som lärde en 8-årig David innebörden av frasen ”rage quit”. Nu, över 30 år senare är jag redo att göra upp med Bubsy en gång för alla och låta honom sona för allt han utsatte mig för som liten parvel.

Jag har inte haft Bubsy 4D särskilt mycket på min radar inför lanseringen, ska jag ärligt säga. Dels på grund av traumatiska barndomsminnen från originalets svävande, oprecisa kontroll och de orättvisa dödsfallen, men också dels för att jag helt enkelt inte varit intresserad av mer Bubsy. Detta ändrades när jag fick veta att det var Fabraz, studion bakom Demon Turf-spelen som stod för utvecklingen. Kunde de göra det omöjliga och ge Bubsy ett bra spel?

Kort sagt: Ja, det kunde de absolut.

Bubsy 4D innehåller ett ramverk till berättelse där Bubsy och hans närstående far ut i rymden för att rädda det gyllene skinnet (”the golden fleece”). Originalspelens skurkar Woolies har kidnappat alla jordens får för att skapa ett eget gyllene skinn men fåren har gjort revolt och skapat sig en egen gruppering kallad Baabot som dessutom har tagit över Woolies planeter. Det är upp till Bubsy och hans gäng att ställa allt till rätta genom en lång rad otroligt väldesignade plattformsnivåer.

Inledningsvis är jag skeptisk. Bubsy som karaktär är lika odräglig som jag minns honom och det slängs med dumma och fåniga kommentarer stup i kvarten tillsammans med sekvenser där Bubsy bryter den fjärde väggen och kommenterar spelets händelser direkt till mig. Här känns det dock klart bortom alla tvivel att den påfrestande attityden är ett designval som är gjort med glimten i ögat. Det finns inga försök att göra Bubsy cool och frän, utan utvecklarna leker tydligt med detta genom att göra karaktären någon som suktar efter forna tiders relevans.

Berättelsen i sig är funktionell men det är i själva spelandet som Bubsy 4D verkligen skiner. Bubsy har fått en hel hög nya rörelser och förmågor som gör att allting andas 2020-tal istället för 1990-tal. Det är en ren fröjd att utforska de olika nivåerna och att leka med spelmekaniken för att nå samlarföremål och annat trevligt som Fabraz dekorerat nivåerna med.

Bubsy både springer, hoppar, glidflyger och förvandlar sig till en boll, och kontrollschemat är välplanerat och exakt, vilket gör att dödsfallen väldigt sällan är spelets fel utan ansvaret faller nästan uteslutande på mig som spelare. Jag stötte på ett fåtal tillfällen där kamerans placering ställde till det en aning när det blev trångt men utöver detta har jag inte haft några större missöden.

Fabraz har visat sig vara exakt rätt utvecklare för Bubsy 4D och deras kärlek till plattformsgenren syns lika tydligt här som i Demon Turf-spelen de tidigare släppt. Hade Bubsy 4D varit ett lika bra spel om man plockade bort själva Bubsy? Absolut. Men genom att sätta just Bubsy i huvudrollen har utvecklarna inte bara gjort det bästa spelet i seriens historia, jag skulle våga påstå att det är det första bra Bubsy-spelet överhuvudtaget. Att det dessutom hör till senare års vassaste plattformsspel är bara ett extra plus.