Recension: Bit.Trip Rerunner [PS5]

Bit.Trip Rerunner är en ny del i Bit.Trip-serien där det första spelet Bit.Trip Runner släpptes redan 2010. Om du inte redan är bekant med upplägget kan det sammanfattas ganska bra som ett rytm-plattformsspel. I spelet finns ett meddelande från spelets skapare där de berättar att det funnit önskemål och ambitioner att ha en baneditor där spelarna kan skapa och dela egna banor, och att det nu blivit en av hörnstenarna i detta nya spel.

Om du spelat de tidigare spelen så kommer du att känna igen dig, då både det visuella och den medryckande chiptune-musiken finns med här. I samband med att spelserien får sin första lansering på PlayStation 5 har utvecklarna dessutom tagit tillfället i akt att börja om från grunden i Unreal Engine 5, till skillnad från Unity som de tidigare projekten har rullat på.

Huvudspelet består av tre huvudvärldar där nya spelmekaniker introduceras i en lagom takt för att hinna vänja sig vid dem innan nästa dyker upp. När du har besegrat de tre bossarna har du upplåsningsföremål för att få en mängd kategorier med bonusbanor och sammanlagt finns det cirka 150 nivåer att bemästra i spelet.

Den första mekaniken som introduceras är hopp, som du logiskt nog behöver för att hoppa över hinder, men även för att nå vissa guldtackor och komma upp på högre plattformar. Det går även att glida en liten stund genom att hålla in hoppknappen. Den andra huvudmekaniken är att ducka och det går också att glida liggande för att ducka under längre hinder. Med tiden dyker sedan sköld, spark, absorbering och laserögon upp för att kunna skapa kluriga kombinationer.

Varje bana är uppbyggd på ett liknande sätt där huvudkaraktären CommanderVideo springer automatiskt och där du måste reagera på rätt sätt och med tajming vid hinder. Varje bana går i ett tempo som är synkroniserat till musiken och varje hinder du passerar genererar en ljudeffekt i takt till musiken. Det finns plus-föremål som lägger till en ljudkanal och gör musiken mer komplett, vilket leder till att låten i slutet av banan är fullständig om du plockar alla dessa. Det finns dessutom ett antal kontrollpunkter så att du kan dela upp banan i olika segment och memorera dessa separat. Du har oändligt med liv och på några av banorna krävdes det en hel del försök för mig innan muskelminnet satt.

Jag har spelat några av delarna i Bit.Trip-serien tidigare och kan med absolut säkerhet säga att det här är den ultimata versionen. Kontrollerna känns tajtare och inlärningskurvan är satt med en otrolig känsla, och även när hindren initialt känns omöjliga så går det alltid att hitta lösningar efter lite experimenterande. Dock blir spelet lite enformigt i längden och det är inte ett spel jag kan sitta med en halv dag i sträck.

Baneditorn är väldigt omfattande och det är förvånansvärt enkelt att sätta ihop en bana efter att ha gått igenom inlärningsfunktionen. En detalj som jag inte kan komma ihåg att jag sett någon annanstans är att du även kan komponera egna låtar för banorna du skapar. Om du har det minsta intresse av att skapa saker själv och spela andra spelargenererade alster så kan det här verkligen vara ett spel för dig.

En detalj på minuskontot är den grafiska stilen i den tredje världen, där hindren är lite för otydliga i sammanhanget och där det införs en onödig artificiell svårighetsgrad bara på grund av färgsättning och grafisk design. De gröna skotten som ska blockeras är förvillande lika de gulgröna slembollarna som du måste ducka under. Och där de tidigare världarna haft tydliga mål som ska sparkas har den här världen kartonger som nästan smälter in i bakgrunden.

På det hela taget har jag kul med Bit.Trip Rerunner, även om jag blir mätt på konceptet ganska snabbt. Då jag inte har intresse av att skapa och dela banor så försvinner en stor del av spelet långvariga behållning för mig, även om jag kommer att starta upp det i framtiden och titta på några av de högt rankade spelargenererade banorna.