Recension: Atomicrops [PS4]

Kärnvapenkrig har än en gång skördat sina offer. Den seglivade mänskligheten har återigen rest sig från de rykande ruinerna för att börja om på ny kula. Som kvinnan Lavender råkar du vara en av få med ett stycke bördig mark och kämpaglöd nog att försvara den.

Det är nu din uppgift att odla fram mat på bordet för det lilla samhället som växt fram. Svårigheten består i att den radioaktiva strålningen skapat en uppsjö av tokigheter som vill äta upp dina grödor och ha ihjäl dig i processen.

Inledningen för att bekanta dig med spelets mekanik känns som hämtad från Stardew Valley även om det hela är mer förenklat och strömlinjeformat. I skarpt läge inser jag att energin lagts på skjutglädjen och användandet av mina två spakar.

Känslan förstärks av att jag automatiskt vattnar mina plantor medan jag skjuter vilt mot skadedjur. Det ser både komiskt och arrogant ut. Så länge jag står i närheten kommer min målsökande vattenstråle sprida fukt och enbart där det behövs.

För att det inte ska bli helt overkligt krävs att jag emellanåt springer till brunnen för att på ett kick ha full vattenkanna.

Ur vägen! Mina prisbelönta rosor behöver vatten!

Atomicrops år har fyra årstider, där varje årstid av någon anledning bara är tre dagar lång. Varje årstid avrundas med att du får ett besök av en boss. Dagarna är indelade i morgonfas och kvällsfas plus ett besök till stan med helikopter.

Det är i stan du säljer din skörd och får betalt i cashewnötter – den nya världens hårdvaluta. För dina surt förvärvade nötter kan du köpa nya frön, vapen och andra hjälpmedel.

I stan finns även möjligheten att flirta och med lite slit och rosor äkta någon som kan assistera dig med din kolonilott. Välj därför din partner med omsorg och studera deras färdigheter noga innan du bestämmer dig.

Jo, det är sant! Jag blir hämtad med helikopter för mina stadsärenden.

Vad spelet inte talar om för dig är att det finns fyra områden kring din mark du behöver besöka för att din verksamhet inte ska gå i konkurs. Från start är bara två upplåsta, men med tiden får du utökat tillträde.

Laddningstiderna i spelet är ett mycket störande moment och största minuset (för mig) är att det tillhör genren roguelike. Du kan inte spara och behöver dö mängder av gånger innan du får koll. Samtidigt är spelet underhållande och bossarnas variation roar mig.

Atomicrops är med andra ord inte en Bonde söker fru-simulator utan för dig som har bra tålamod och gillar oförlåtande kulregn. Stämmer detta in på dig så har du hittat ditt andra hem för lång tid framöver…

5 kommentarer
  1. Krax
  2. Kim Söderström Sworddancer
  3. Krax
  4. Kim Söderström Sworddancer
    • Krax

Lämna ett svar till Krax Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.