Recension: Alienation [PS4]

Finska utvecklarna Housemarque är en relativt anonym studio för den stora massan, men faktum är att de ligger bakom flera av de absolut bästa skjutarupplevelserna på både PlayStation 3 och PlayStation 4. Med spel som Dead Nation och Resogun på meritlistan råder det inga tvivel om att de kan designa riktigt vanebildande tvåspaksskjutare, och det finns ju faktiskt flera som hävdar att Resogun fortfarande är ett av de bästa PS4-spelen.

I Alienation är kopplingen dock tydligare till Dead Nation eftersom det är en skjutare som ses i en isometrisk vy, fast istället för horder av odöda ställs du här emot invaderande utomjordingar.

Upplägget i berättelsen är kortfattat och lövtunt, men det är också precis vad spelet behöver. Utomjordingar har invaderat jorden och mänskligheten kämpar för sin överlevnad med hjälp av elitstyrkan UNX. De ställs inför en rad uppdrag för att sabotera fiendens möjlighet att sprida sig över jorden, och det involverar oftast att något sprängs på ett spektakulärt sätt. Längs vägen till målen finns det otaliga utomjordingar av olika slag som inte vill något hellre än att käka dig till middag, men tack och lov har du en uppsjö av vapen till förfogande, som gör kampen något jämnare.

En inte helt ovanlig syn i Alienation.

En inte helt ovanlig syn i Alienation.

I valet av karaktärer finns finns tre olika klasser att välja mellan och alla fyller en viktig funktion i gruppspel. Det finns en stryktålig soldat som till exempel kan utrusta kompisarna med sköldar en kort stund, medan bio-specialisten kan se till att dina soldater har full hälsa. Denna dynamik blir viktig senare i spelet när du spelar tillsammans med vänner och ställs inför de lite tuffare bossarna; hela konceptet känns lite mer genomtänkt om jag jämför med Dead Nation.

En stor skillnad jämfört med den zombiefyllda, spirituella föregångaren är att Alienation är väldigt inspirerat av actionrollspel som till exempel Diablo. Du finner ny utrustning när du slaktar fiender och dessa kan sedan uppgraderas med diverse prylar du finner under uppdragens gång. Uppgraderingarna kan påverka allt från skada till magasinstorlek och det gör att det går att vrida ur lite mer ur befintliga vapen om du mot förmodan inte skulle hitta något nytt på ett tag.

Du får dessutom färdighetspoäng som kan placeras ut i diverse förmågor vilka hjälper dig att vara effektiv på slagfältet. Jag pumpade in en hel del poäng i att förbättra hälsan på min bepansrade supersoldat för att få lite mer spelrum när galenskaperna drar igång. När saker och ting verkligen börjar hända gäller det sannerligen att hålla tungan rätt i mun.

Dessa utomjordingar brinner för sin sak.

Dessa utomjordingar brinner för sin sak.

Skjutandet och styrningen känns i princip perfekt, precis som i alla Housemarque-spel. När jag misslyckas kan jag bara acceptera att jag har agerat fel i situationen eller helt enkelt inte har tillräckligt bra utrustning för uppdraget än. Adrenalinet pumpar verkligen när min trupp jagas av stora horder av fiender och jag måste se till att vi inte backar in i fel gränd. Samtidigt finns det ett aktivt laddningssystem när vapnet ska laddas om där det går att trycka på höger spak vid rätt tillfälle för att ladda snabbare. Detta är livsviktigt att lära sig, men inte direkt enkelt att fokusera på under press.

När händelserna är som mest intensiva är det hela ett makalöst färgspel med explosioner och partikeleffekter, och även om konsolen börjar knäa en aning när det blir som tokigast tycker jag ändå att det är imponerande vad utvecklarna lyckas åstadkomma. De gånger som bildfrekvensen har dykt har det inte varit mer än någon sekund, annars ligger det hela stabilt på 30 bildrutor per sekund.

Detta är tveklöst den bästa kooperativa upplevelse som jag har spelat i år, och jag ser fram emot att hoppa tillbaka in i denna actionrökare igen snart. Ett stort minus är dock att spelet inte har ett lokalt flerspelarläge, annars hade det fått ett snäpp högre betyg. Enligt uppgifter ska detta komma någon gång i framtiden, men det är lite trist att det inte var färdigt vid lanseringen. Oavsett är detta ett solklart inköp för alla fans av både intensiva tvåspaksskjutare och actionrollspel.

6 kommentarer
  1. Kristoffer Nyrén Krille
    • Johan Lindros Johan Lindros
      • Kristoffer Nyrén Krille
  2. kraxkrax
    • Kristoffer Nyrén Krille
  3. gabeish gabeish

Lämna ett svar till kraxkraxAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.