Recension: 13 Sentinels: Aegis Rim [PS4]

Vi befinner oss i ett fiktivt Japan under slutet av 80-talet och ett stort oidentifierat objekt har kraschlandat i Ashitaba. Efter kraschen fortsätter det att röra sig norrut och förstör allting i sin väg. Via nyhetsinslag uppmanas befolkningen i närliggande områden att evakuera och rädda vad som räddas kan.

Som gymnasieeleven Juro ser du hur en klasskamrat i folkmängden på något sätt aktiverar och teleporterar sig in i en gigantisk mecha. Juro känner till att attacken skulle äga rum. Tillsammans med andra är det nu dags att bemanna stora robotar för strid. Detta är trots allt deras öde och det beseglades för länge sedan…

Med denna något mörka inledning rullar 13 Sentinels: Aegis Rim igång och jag är nyfiken på vart det här äventyret ska föra mig. Titelns namn och trailer får mig att tänka på filmen Pacific Rim, men kanske mer Neon Genesis Evangelion möter Front Mission då detta trots allt är ett japanskt spel.

Jag har inte helt fel och får en handledning med presentation av spelets 13 protagonister som är utspridda mellan 1940-talet och långt in i framtiden. Trots att inte alla lever under samma tidsperiod är deras liv och öden på olika sätt sammanflätade. Juro, från inledningen, har exempelvis konstiga drömmar om hur han tillsammans med klasskamrater slåss mot invaderande Kaiju.

Själva spelet är uppdelat i ett handlingsdrivet läge och det för själva robotstriderna. Mest tid tillbringas i det handlingsdrivna läget där rör du dig i utsökt vackra och handmålade 2D-miljöer. Spelupplevelsen påminner om en visuell roman, men har också peka-och-klicka-inslag. Här får du lära känna och förstå de olika motiv som driver dina ensemblemedlemmar att ta till vapen mot en utomjordisk armada.

Eftersom din skara består av 13 själar finns det några som är mer intressanta än andra, och i synnerhet en som jag fann tråkig lite för ofta. Då är det skönt att få gå över till stridsläget och istället försvara en stads stordator från elaka rymdgubbar. Om de lyckas förstöra den är allt över. Dina väktarrobotars arsenal är dock inget att fnysa åt och det finns en hel del vapen att leka med och införskaffa.

Du ger dig ut på ärans slagfält med maximalt 6 robotar i strider som för tankarna till tornförsvars-konceptet. Spelar du på en högre svårighetsgrad är det viktigare hur du kombinerar dina robotar för att nå framgång. Beroende på generation kan dina robotar exempelvis flyga och använda olika typer av vapen. Gör du mycket skada, utan att själv ta skada, går din robots nivå upp snabbare.

Jag förstod först inte varför man valt att göra robotstriderna så övergripande och var lite ledsen för att jag inte fick mer detaljerad förstörelse. Samtidigt blir det mycket mer överskådligt och Vanillaware kompenserar med snygga bilder och animationer för att beskriva både fiender och hur de vapen jag använder fungerar.

Det är synd att Aegis Rim tar ett tag innan det kommer igång på allvar och att historien ibland tappar tempo. Den underbara estetiken, ljuseffekterna, musiken och animationerna kommer locka spelare till denna framtida klassiker även om 20 år. Jag uppskattar också enormt att det går att välja japanska röster och engelsk text. Dessa skådespelare gör ett bättre jobb och är mer trovärdiga.

Vanillaware är bland annat kända för sina vackra spel Odin Sphere (7/10) och Dragon’s Crown. Denna gång har de varit enormt ambitiösa och vill visa att de också har förmågan att berätta en fantastisk historia. Kaxigt nog väljer de att göra det via två spelgenrer de inte är kända för OCH gör det bra!

Emellanåt kommer det ett riktigt bra japanskt spel som nästan tigger om att få adapteras till anime för sitt upplägg och ypperligt välskrivna historia. 13 Sentinels: Aegis Rim är ett sånt spel och definitivt en toppkandidat. För er som inte orkar vänta på animen är detta ett givet köp.