Likt en asteroid full med förbannade (eller missförstådda) insekter har Helldivers II farit fram genom spelvärlden. Nio år har gått sedan dess föregångare släpptes, ett faktum som inte bara utgör en utmaning i en spelvärld som ständigt förändras, utan även en möjlighet om man spelar sina kort rätt. Med ett för serien helt nytt upplägg har man även tagit ett nytt steg för mänskligheten, men hur stort är det?

Med en populär föregångare och ett tema som hämtat ur Paul Verhoevens filmtolkningen av sci-fi-klassikern Starship Troopers har Helldivers II en till synes stabil grund att göra sitt avstamp ifrån. Till att börja med har man bytt den isometriska vyn från ettan till tredjepersonsvy, men även skalat upp det hela till ett flerspelarspel av mer omfattande proportioner än tidigare. ”Super Earth” som vår planet kallas har nämligen sällskap i grannskapet av såväl gigantiska insekter som mordiska robotar, och de är inte välkomna. Insatsstyrkor skickas ut för att göra nålstick i motståndarnas försvar, och det är där vi som spelare kommer in.

Jag kanske inte skulle kalla mig själv för en expert på fightingspelsgenren, men det har alltid varit en genre som jag har varit intresserad av. Många av spelen har väldigt höga ingångströsklar för mina halvfumliga fingrar, men på något vis har jag alltid klickat med Tekken-spelen. Timmar av nötande i Tekken 3 och Tekken Tag Tournament har gjort att jag har blivit någorlunda kompetent med ett par karaktärer från detta udda galleri, och det blir därför en högtidsstund varje gång ett nytt spel i serien dyker upp.

Nu när Tekken 8 är här, är det ännu en gång dags att ta upp den något förvirrande kampen om Mishima Zaibatsu och se vem som råkar bli dumpad i en vulkan denna gång.

Genom åren har jag skrivit ett flertal gånger om den balansgång många utvecklare ställs inför när de ska skapa ett spel vars egenskaper är tänkta att dra åt såväl äldre som modern speltradition. Hur bör man exempelvis tänka när man gör polerade nyversioner av gamla spel? Ska man ha kvar det där opraktiska kontrollupplägget, spela in nyversioner av musiken eller tillåta smidigare möjligheter att spara sitt spel? Man kan lägga många timmars tänk på det där, eller så gör man som studion bakom Alisa har gjort och slänger alla de där frågetecknen genom fönstret till förmån för en retroupplevelse med hull och hår.

Spelskaparna Rocksteady fick sitt stora genombrott när de släppte Batman: Arkham Asylum 2009. Tillsammans med flera uppföljare var historien om Batman och ett Gotham i anarki bland de bästa skildringarna av superhjältegenren. Nio år efter det senaste spelet är Rocksteady tillbaks med deras nya kreation Suicide Squad: Kill the Justice League, ett onlinebaserat spel upp till fyra spelare samtidigt.

Den intergalaktiska tyrannen Brainiac inleder sin invasion på jorden genom att skapa kaos i Metropolis med sin armé. Dessutom har han hjärntvättat flera av jordens beskyddare inom Justice League, bland annat Stålmannen och Batman. Eftersom de ikoniska superhjältarna blivit ett allvarligt hot, har insatsstyrkan ARGUS med befälhavaren Amanda Waller i spetsen tilldelats uppgiften att oskadliggöra Justice League. Waller rekryterar fyra av Arkham-anstaltens fångar till den synes omöjliga uppgiften: Harley Quinn, King Shark, Deadshot och Captain Boomerang.

The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel IV är inte bara den avslutande delen för Trails of Cold Steel-serien utan knyter också ihop säcken för två andra The Legend of Heroes-serier innan i form av Trails in the Sky-trilogin och Crossbell-spelen Trails from Zero (8/10) och Trails to Azure (7/10). Så om du känner att du vill ha precis alla detaljer innan du sätter tänderna i detta så har du åtta långa rollspel att ta dig igenom och tyvärr finns inte hela Trails in the Sky-serien tillgänglig på PlayStation-konsoler i väst och du behöver en PlayStation Portable för att kunna spela de två första, så det bästa sättet idag är att spela dem på PC.

Den här PlayStation 5-versionen är väldigt lik den som släpptes för PlayStation 4 under hösten 2020 som dessutom bjuder på god kompatibilitet med den senare konsolen. Om du vill veta mer om själva spelet så hänvisar jag till recensionen av PlayStation 4-versionen.