The Order: 1886 gör det enda vettiga valet och skippar flerspelarläget
Om jag bara fick gå ut med en enda önskan från mig som recensent till alla spelutvecklare ute i världen vet jag precis hur det skulle låta. Jag skulle inte klaga på storbudgetserier med årliga släpp, mikrotransaktioner i fullpristitlar eller manus med hål i storleksordningen fallgropar.
Nej, jag skulle vilja att alla som, handen på hjärtat, vet med sig att de bara slänger in ett flerspelarläge för att ha något skrytigt att skriva på baksidan av fodralet skulle tänka om.
Därför känns det skönt med glada nyheter från Ready at Dawn – de som just nu sitter och snickrar på The Order: 1886, en av få stora PlayStation 4-exklusiva titlar inom synhåll. Igår gav studions grundare Andrea Pessino klara och tydliga besked om deras lysande, nya plan.
@TheRazorRex @elcuco786 Correct. No multiplayer, it is a single player, third person action adventure game. 🙂
— Andrea Pessino (@AndreaPessino) 6 februari 2014
”Bättre att göra en sak bra än en hel hög halvdant. Vi försöker göra en [enspelarupplevelse] som ni kommer att gilla”, fortsätter Pessino.
Det här borde vara ett mantra för spelbranschen. De borde ha det som kom ihåg-lapp på datorskärmen. Om den skulle skaffa en religion och behövde tio budord borde det här vara nummer ett.
Anledningarna är många. De stavas Tomb Raider, Bioshock 2 och Grand Theft Auto V. Spelbranschens förmåga att slänga in menlösa onlinelägen i nära nog vartenda möjligt spel är en farsot som genast måste utplånas. Karantän! Vaccin! Gruppterapi! Jag vet inte vad som behövs, men någon måste sätta ned foten.
Det går inte att motivera de här snedstegen längre. Jag förstår grundtanken; en utgivare tänker att spelet säljer bättre om det går att läsa ordet ”flerspelarläge” på förpackningen. Den som lägger 699 kronor på ett nytt konsolspel vill säkert få ut mer än de fem till tio timmar som kampanjen bjuder på, men vad får hen egentligen ut av att spela ett hastigt hopslängt onlineläge? Har någon, någonsin i hela världen blivit glad av att lägga tid på att lönnmörda andra lönnmördare i Assassin’s Creed?
Om någon vet vad det roliga i det här är, berätta gärna.
Det måste i längden vara en ekonomisk förlust för spelbranschen. Dels handlar det, som Andrea Pessino lyfter, om att studion kan lägga mindre tid på att göra den huvudsakliga produkten, kampanjen, bättre och mer minnesvärd vilket på sikt skrämmer bort spelare. Dels behöver de lägga pengar på att utveckla något som egentligen bara resulterar i ett marknadsföringsknep; ”berättade vi att The Last of Us dessutom går att spela mot dina kompisar?” är tydligen värt att säga även om man utelämnar faktumet att det är rent plågsamt tråkigt. I en tid när kostnaden för att utveckla ett storbudgetspel ständigt ökar kan det väl inte vara försvarbart att lägga så mycket av pengarna på kosmetika?
Nu har jag ingen aning om hur bra The Order är. Spelet utlovar högteknologiska riddare, en alternativ historia med gott om monster och så förstås ett London à la den Viktorianska eran (fast eventuellt med laservapen, så vem vet). Men jag är åtminstone glad att Sony vågar satsa på ett spel utan taffliga dödsmatcher på öde servrar, ogenomtänkta nya spellägen eller ett samarbetsläge som inte fungerar – speciellt som spelet tillhör den genre där man i regel hittar de värsta syndarna. Tack för det.
Om skribenten
Simon
Simon är journalist och när han inte spelar Final Fantasy eller Puzzle Quest jobbar han mest med radio. Trots att han är PSbloggens representant i Göteborg är han långt ifrån bäst i redaktionen när det kommer till ordvitsar.
Lämna ett svar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Som Gert Fylking skulle ha sagt: Äntligen!
Jag har tagit som vana att prova en eller två matcher i onlinelägena, och oftast blir det inte mer än så. Det gyllene undantaget är Mass Effect 3. Dess 4-manna online coop var rejält underhållande (även om det urartade till elitistiskt svineri där folk svor och kickade de som var för låg level efter ett tag).
Jag håller med i stort sett allt i denna artikel men!
The Last of Us hade en otroligt bra multiplayer. Förmodligen det bästa under 2013 måste jag säga. Det var spännande, tajt, knöt ihop bra med själva spelet (skapa, överlevnad). Spelade det väl cirka 40-50h och det var lika roligt hela tiden.
Jag märker att jag får lite mothugg när jag gäller just Last of us. 🙂 Personligen tyckte jag det var rätt slätstruket, fastnade inte alls för stridsmekaniken även om det fanns några intressanta tankar kring själva spelupplägget.
Jag förstår inte vad du har emot Assassins Creed multiplayer?? Jag tycker det är ett bra multiplayerspel, jag spelar läget efterlyst en hel del.
Smaken är väl som baken gissar jag på. 😀
Det är den verkligen 😉 Självklart finns det många som gillar spellägen som jag ogillar, men jag tycker ändå att det finns en tydlig trend i att det allt oftare dyker upp onlinelägen som en väldigt liten andel av spelarna är intresserade av eller uppskattar.
Nu har jag inte spelat online i det senaste Assassin’s Creed faktiskt, men de tidigare spelen har inte lyckats fånga mitt intresse alls på den fronten.