Mina första timmar med Persona 4: Dancing All Night

Rytmspel är en genre som definitivt har fått en nytändning på sistone med tre nya japanska musikspel som alla är aktuella nu. Jag talar förstås om Persona 4: Dancing All Night, IA/VT Colorful och det lite halvkonstiga Taiko no Tatsujin V. Samtliga titlar förutom IA/VT har släppts i Japan och eftersom jag är en stor fan av Persona 4: Golden förbokade jag så klart Persona 4: Dancing All Night. Nu har jag tillbringat några timmar med spelet och tänkte dela med mig av mina intryck så här långt.

Spelets berättelse börjar en bit efter händelserna i Persona 4: Golden där vår modiga grupp av elever har löst mysteriet med The Midnight Channel. De får dock inte pusta ut speciellt länge eftersom ett liknande fall av försvunna personer återigen drabbar samhället. Denna gång är det dags att hoppa in i The Midnight Stage och befria oskyldiga(?) människor genom dansens kraftfulla magi.

När jag startar spelet i läget för berättelsen, märker jag omedelbart att utvecklaren inte har sparat in på resurserna. Filmsekvenserna som förmedlar historien är mycket välgjorda och håller hög anime-kvalitet. Tyvärr innehåller detta spelläge ett tungt sjok av text på japanska, något som gör att jag redan från början har svårt att hänga med i vad som händer. Tydligt är dock att spelet följer ungefär samma formel som Persona 4: Golden när det kommer till uppbyggnad av berättelsen och interaktionen mellan karaktärer.

Efter att ha avslutat första kapitlet i berättarläget, hoppar jag vidare till den del av spelet där jag bara får dansa, hela natten lång. Nu blir det så klart lite enklare att hänga med eftersom musiken talar sitt egna språk, ett språk som alla förstår. Utbudet av musik är aningen snålt i början men ju fler låtar jag klarar av, desto mer utökas musikbiblioteket.

Persona_4_DAN_01De flesta musikstycken från Persona 4: Golden finns att avnjuta tillsammans med moderna och riktigt sköna nytolkningar av originalen. Spelplanen för dansen är en cirkel där jag utmanas att trycka triangel, cirkel och kryss tillsammans med upp, vänster och ned på styrkorset i takt med musiken. Det låter enkelt och till en början är det faktiskt ett väldigt simpelt sätt att spela på.

Efter några lyckade låtar ökar svårighetsgraden och jag lägger nu även märke till att jag kan använda styrspakarna för att göra lite DJ-scratch mellan noterna för att öka poängen. När jag använder DJ-funktionen och lyckas stränga ihop långa notkombinationer, aktiveras ett läge där ytterligare en protagonist från serien hoppar in och där vi kan dansa tillsammans.

På det stora hela är jag väldigt nöjd med det jag har sett och hört av spelet så här långt. Musiken är definitivt lika bra som i Persona 4: Golden och nytolkningarna är av riktigt hög kvalitet och flera olika musikstilar blandas. Jag tänker köra igenom alla låtarna några gånger, mest för att jag är utsvulten på lite ny musik att trycka på knappar till. Efter det kommer jag nog att lägga den japanska versionen på hyllan tills den lokaliserade versionen släpps – jag vill ju gärna förstå vad som händer i berättelsen.

Om du uppskattade musiken i Persona 4: Golden eller uppskattar spel där du trycka på knappar i takt med musiken, tycker jag att du ska hålla ögonen öppna efter Persona 4: Dancing All Night. Det släpps 29 september i USA, tyvärr har vi på den andra sidan Atlanten inte fått ett datum då det släpps i våra regioner.

10 kommentarer
  1. Thomas Thomas
    • SonicTheFudgehog SonicTheFudgehog
      • Johan Lindros Johan Lindros
        • SonicTheFudgehog SonicTheFudgehog
  2. Martin Svennberg Martin Svennberg
  3. Quint Quint
    • Johan Lindros Johan Lindros
    • Martin Svennberg Martin Svennberg
      • Quint Quint
  4. motz motz

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.