Veckans fråga: Vad tycker du om tidsexklusivitet?
Lagom till ”konsolkriget” under förra generationens spelkonsoler introducerades köpt tidsexklusivitet på en ganska bred front. Fenomenet, som innebär att en konsoltillverkare betalar pengar till en utgivare för att spelet bara ska finnas till en av konsolerna under en tid (eller för evigt), är ett tveeggat svärd. De spelare som har alla konsoler, drabbas inte nämnvärt men de som bara har valt en blir kanske irriterade när spelet släpps först till ”den andra”.
Under PlayStation 3-eran fick vi uppleva mängder av spel där Microsoft sett till att skaffa sig exklusivitet för sin konsol men nu i den nya generationen verkar vågen ha tippat åt Sonys håll. Att erbjuda ekonomiskt stöd i utvecklingen av ett spel kan tyckas mer godtagbart där Street Fighter V är ett bra exempel. Här har Sony faktiskt bidragit redan från start med resurser för att spelet ska bli verklighet men att komma in i slutskedet och med pengar påverka vilken plattform spelet ska lanseras på, är det OK?
Martin tänker på spelarna
Min ståndpunkt i detta är att det egentligen inte finns några vinnare – det är i slutänden spelarna, alltså vi som betalar för spelet som blir lidande. Skulle det vara så att jag inte råkar vara på den ”vinnande” sidan, får jag surt vänta några månader eller ett år innan jag kan spela spelet på min favoritkonsol.
På senare tid har jag dock märkt att jag inte bryr mig speciellt mycket; det finns ju så mycket att spela ändå vilket gör att en förskjutning av spelets släpp mer känns välkommet. Tomb Raider-serien är ett talande exempel där jag inte ens hunnit spela mer än några minuter av PlayStation-utgåvan av näst senaste spelet. Men snart… när det lugnar ned sig lite…
Johan ser det som ett nödvändigt ont

Bayonetta 2 kommer sannolikt aldrig till Sony-plattformar, men hade inte existerat alls utan Nintendos finansiering.
Plattformsexklusiva spel är, hur man än vrider och vänder på det, något som påverkar inköpsbeslut hos kunder som är osäkra på vilken plattform som ska ta plats i TV-bänken. Precis som Martin säger är det dock spelarna som drabbas när dessa affärer görs upp, men samtidigt kan dessa avtal vara den nödvändiga ekonomiska injektion som gör att spelet kan bli av.
Det är en sak att Sony-ägda utvecklare gör spel som är exklusiva för Sony-plattformar, men när tredjepartsutvecklare ingår i exklusivitetsavtal blir det genast mer laddat ur fansens perspektiv. Om jag måste välja mellan att vänta en viss period eller att aldrig få spela det där efterlängtade spelet kommer jag att välja det förstnämnda varje dag i veckan.
Krille tycker att fler spel borde vara tidsexklusiva

Spelade du Arkham Knight på konsol har du förmodligen betydligt trevligare minnen av spelet än vad de som spelade på PC har.
Även om jag förknippar ordet ”tidsexklusivitet” med någonting väldigt negativt får jag motvilligt erkänna att det finns rätt många fördelar med konceptet. Liksom vanlig exklusivitet handlar det oftast om att konsoljättarna går in med pengar till ett projekt som kanske inte blivit av annars, eller fått betydligt färre resurser. Som bonus blir spelet förhoppningsvis lite mer optimerat och polerat för de plattformar det släpps till.
Ett annat exempel på bra tidsexklusivitet är när Microsoft och Sony inte slänger en säck pengar på utvecklarna, utan spelstudiorna själva väljer att fokuserar på ett format. Blir spelet en succé kan de först senare släppa en helhjärtad konvertering till andra format. PC-versionerna av Grand Theft Auto passar bra in i den här modellen, som oftast släpps något år efter konsolversionerna men på samma gång hunnit utsmyckats med bättre grafik, fler funktioner och en rad andra förbättringar.
Med facit i hand hade jag önskat att fantastiska spel som Bayonetta och Arkham Knight också varit tidsexklusiva. Då hade vi sluppit se de framstressade, spelförstörande konverteringarna av dessa till PS3 respektive PC och alla som spelade dem hade fått samma fenomenala upplevelse, även om några hade fått vänta ett tag. Tidsexklusiva DLC:n är däremot bara onödigt orättvisa och ett fult sätt för utvecklarna att dra in lite extra pengar.
Vad tycker du; är tidsexklusivitet ett nödvändigt ont, eller är det bara dumheter?
Jag är lite kluven i frågan både vad gäller tidsexklusivitet och ”vanlig” exklusivitet.
Å ena sidan gillar jag att, när det kommer till multiplattforms-spel, köpa allt på PC, då det oftast är snäppet billigare och ändå ger en snyggare upplevelse, dessutom känns det mer ”framtidssäkrat”, där ett pc-spel känns mer troligt att jag får igång om 5-10 år, än något på en konsol som kanske rasat. (inte för att några av mina konsoler helt gett upp än, men man vet ju aldrig, eller något 🙂 )
Å andra sidan gillar jag att samla på mig konsoler och ju färre exklusiva titlar det finns, desto svårare känns det att motivera inköp av ny konsol, har fortfarande inte skaffat en xbox one t.ex, hoppas på att Quantum Break ska bli det som motiverar inköp av den. Min ps4 har dessutom i väldigt stor del av tiden jag haft den bara stått och samlat damm eftersom nästan allt intressant som släppts till den även släppts till PC. Har, eftersom bara några dagar med Xenoblade Chronicles X spenderat mer tid spelandes på mitt Wii U än jag totalt spelat på mitt PS4, som jag köpte vid release 🙂
Tidsexklusiva titlar lägger ju på ytterligare en dimension på problemet. Nu sitter jag här och väntar på att Rise of the Tomb Raider ska släppas på PC, eftersom jag vet att det är på gång, skulle dessutom inte förvåna mig om det blir någon form av ”ultimate edition” när det väl släpps, hade spelet däremot varit helt exklusivt hade det kanske varit nog för att motivera inköp av xbox one.
Precis som Krille är jag kluven. Jag är positiv att det satsas på spel som kanske inte blivit av annars, men vill samtidigt unna spelare som kanske bara har råd med en konsol att få uppleva spelen.
Personligen har jag löst det genom att kasta pengar på problemet. Jag har alla nu aktiva konsoler i samlingen. Det var just ett tidsexklusivt spel (RotTR) som fick mig att köpa den sista XBOne (men även spel som Sunset Overdrive, Rare Replay, Recore och Quantum Break vägde upp beslutet).
Exklusivt för en konsol har jag inga problem med, helt konsolexklusiva spel är oftast inte så jättebra heller, stor hype men tomt innehåll typ. Tidsexklusivt är något jag hatar dock, sitta och vänta på Tomb Raider i vad som känns som en evighet är surt, inte så att jag tänker köpa en Xbone för att få spela spelet lite tidigare,
Håller med vad som skrivs, konsolexklusivt är ok men tidsexklusivitet känns bara dumt och irriterande och medvetna konsumenter ser nog igenom det.