Recension: Wizordum [PS4, PS5]

Genom åren har jag sprungit på en och annan ”Doom-klon” medan jag vadat fram genom alla spännande spelsläpp. För den som är ovan vid begreppet kan man väl kort förklara det som spel vars inspiration i mångt och mycket härstammar från den klassiska actionskjutaren Doom. En av de mest kultförklarade klonerna kan vara Hexen från 1995, och det kanske snarare är det som Wizordum påminner starkt om.  Med ett smågulligt fantasytema och blodigt upplägg i grunden erbjuder man trollkarls-action för fulla muggar, och jag har tagit tempen på denna formel.

Spelet öppnar med nyheten att kungariket Terrabruma är under attack. Ondskefulla krafter trycker på från alla håll och kanter, och det är upp till mig som spelare att röja upp bland angriparna. Som start får jag först välja vilken kategori av karaktär vi vill spela som. Varje klass har lite olika styrkor och svagheter, och valet beror i stort på vilken sorts spelstil du känner för. Jag väljer att köra som Cleric, en klass som startar med en härligt kompakt klubba och balanserade egenskaper.

De första nivåerna är somrigt färgglada och det är lätt att tro att det var en annan sorts spel än det jag förväntade mig, åtminstone fram tills att det börjar dyka upp dräpta individer lite här och var. Vips så kikar det fram några elaka goblins, och snart sprutar det eldsflammor, blod och kroppsdelar åt alla håll och kanter. Det hela skapar en intressant kontrast som känns både fräsch och spännande på samma gång. Ju längre in i spelet jag kommer desto större variation blir det dessutom i nivåerna, och jag besöker allt från prunkande slottsträdgårdar till stinkande kloaker och kusliga kyrkogårdar.

För att hantera allt motstånd jag möter krävs det att jag kan vara såväl offensiv som defensiv, och där kommer mina vapen, trollformler och föremål in. Det finns ett rejält utbud att välja på, och det experimenteras vilt med olika funktioner och effekter. Den personliga favoriten är hagelbrakaren som skjuter ”magiskt grus”, men det finns såklart andra spännande vapen som tävlar om positionen. Något jag imponeras lite extra över är den omfattande mängden engångsföremål som erbjuds. Läkande flaskor är såklart ganska standard, men när jag även kan dra på mig osynlighetsmantlar och lobba magiska granater, då vet man att det är allvar.

Spelets fiender, fällor och andra faror är väldigt varierade, och varje nivå bjuder på sina unika inslag. Den visuella designen funkar utmärkt även här, och utvecklarna lyckas verkligen med att ge mina motståndare en levande känsla, trots deras blygsamma animationer. Till en början upplevs det nästan som för enkelt, men jag märker snart att även de svagaste av fiender kan dela ut rejält med stryk om jag är vårdslös. Lyckligtvis finns det gott om hälsa och pansar som kan bidra till att hålla mig vid liv längre.

En av spelets största behållningar är hur överskådligt man presenterar innehållet på varje nivå. Genom att plocka upp kartan kan jag utöver att se vart jag ska även få information om saker som kvarstående fiender, skatter och hemligheter. Mängden hemliga områden är väldigt generös, och jakten tillfredsställande. Oftast handlar det om att slå eller knuffa sig igenom sektioner av väggar, men det är knepigare än man tror att hitta dem. Som tur är finns det en gömd karta på varje nivå som visar i vilka områden hemligheterna finns. Den hjälper mycket, men så ska man ju lyckas hitta den först också.

De hemliga områdena är lite extra relevanta eftersom de ofta är fyllda med stora högar av skatter, vilka används för att uppgradera min utrustning. Efter varje nivå får jag möjlighet att göra just detta, och det finns lite olika grejer jag kan lägga mina dyrt förvärvade slantar på. Bland annat kan jag förbättra mina vapen och göra dem effektivare, men det finns även möjlighet att exempelvis öka antalet föremål jag kan bära. Varje förbättring underlättar inför kommande utmaningar, så jag dröjer mig gärna kvar på nivåerna tills varenda skatt är insamlad.

I slutändan lyckas Wizordum förmedla en bekväm upplevelse vars egenskaper även bjuder på en känsla av nyskapande. Det är lite som att träffa en god vän man inte har sett på väldigt länge, och de bekanta dragen varvas med allt spännande som har hänt sen man sågs sist. Söker du en underhållande actionupplevelse med trollbindande charm är det här definitivt en het kandidat.