Recension: The Lonesome Guild [PS5]

Det kan vara tufft att vara ensam, framförallt i en värld som plötsligt börjar slukas av ett allt mörkare och kaotiskt samhällsklimat. När en mystisk röd dimma sprider sig i världen Etere görs en koppling till denna obehagliga utveckling, och en grupp ungdomar ger sig ut för att ta reda på dess ursprung. Tillsammans bildar de skämtsamt The Lonesome Guild, en klubb vars äventyr utgör kärnan i detta lättsamma rollspel om vänskap och nya relationer.

Berättelsen öppnar med att en spöklik varelse far fram genom universum för att snart kraschlanda i just världen Etere. Ensam, rädd och utan minne hittas hen snart av en vänlig uppfinnare vid namn Davinci, och deras begynnande vänskap är den första av många som bildas under den här berättelsens gång. Det visar sig nämligen att varelsen (som kommer att kallas Ghost) har krafter som kan ”rena” destruktiva känslor, något som kommer väl till pass då allt viktigare individer i världen drabbas av ensamhet och ondska. Bland dem finns tidigare ”utvalda”, krigare som snart blir farliga kuggar i ett lika farligt maskineri.

Spelet har en trevlig och sagoboksaktig visuell stil, men världen som har byggts upp kring den är vuxnare och allvarligare än man först kan ana. Karaktärerna jag samlar på mig har alla personligheter ärrade av tidigare upplevelser, och många tunga ämnen hanteras under spelets gång. Det blir en intressant kontrast, och även om vissa karaktärer känns aningen stereotypiska så utgör de ett ganska trevligt gäng när de väl är samlade.

Under resans gång bygger de olika karaktärerna en vänskap till Ghost, och det är genom hen de låser upp nya förmågor att nyttja i strid. Systemet bygger på att man samlar in relationspoäng genom att göra vissa dialogval eller använda föremål som jag kan hitta gömda lite här och var. När jag når en viss nivå kan jag uppgradera relationen från exempelvis ”bekanta” till ”kompanjon” och på så vis låsa upp en ny del i karaktärens utvecklingsträd. Där kan jag i sin tur använda erfarenhetspoäng från strider för att aktivera olika förmågor och utforska nya möjligheter. Överlag är det ett enkelt system som flyter på lite väl smidigt utan några större insatser från min sida, men det passar samtidigt den målgrupp som jag kan tänka mig att utvecklarna har siktat in sig på.

Ett givet inslag i rollspel av den här sorten är ett stridssystem av något slag, och här bjuder The Lonesome Guild på ett simpelt men effektivt upplägg. Etere är nämligen fullt med faror av alla de slag, och det hjälper att kunna försvara sig. Med mig in i strid kan jag ha upp till tre karaktärer, som likt motståndarna kan röra sig fritt i de arenaliknande utrymmen som utgör varje slagfält. Alla handlingar sker i ett, vilket gör majoriteten av striderna till en ganska röjig och underhållande upplevelse. Jag får styra en karaktär åt gången, men kan byta när som helst under stridens förlopp. De som styrs av datorn strider på för egen maskin till dess att jag byter till dem, och för att uppmuntra till variation har man klämt in en motiverande funktion.

Så gott som samtliga medlemmar i min lilla trupp är nämligen hyfsade slagskämpar, men de behöver något extra för att kunna mäta sig med de utmaningar vi stöter på. In kliver Ghost, som förvisso inte har förmågan att slåss, men som ändå sitter på just det där lilla motivationen. Karaktären jag väljer att styra får initialt en bonus via just Ghost som gör dem starkare och effektivare än sina två kamrater. Flera förmågor och uppgraderingar grundar sig i denna bonus, vilket gör att jag snabbt vill byta karaktär när den börjar avta. Lyckligtvis ropar de andra karaktärerna till när det händer, vilket effektiviserar flödet.

Utöver att strida blir det en hel del resande i världen som spelet utspelar sig i. Mängden platser jag kan besöka är ganska blygsam, men de har fyllts ut med en del sidouppdrag som uppmuntrar till idogt utforskande. Belöningarna jag kan få genom att klara dessa uppdrag är generösa, och bidrar ofta till att karaktärernas relationer bättras på avsevärt. Många av dessa sidospår (men även huvudspåret) har dessutom fyllts med pussel av olika sorter. Dessa är av en förhållandevis lättsam svårighetsgrad för det mesta, men de bryter av utforskandet på ett trevligt sätt.

The Lonesome Guild är ett ganska intressant spel som trots sitt relativt lättsamma upplägg överraskar med doser av narrativt djup här och var. Dess söta visuella stil och berättelse om kamratskap är trevlig, och nog är det just i kombination med de där mörka undertonerna som spelet sticker ut lite. Det är ett simpelt med underhållande rollspel, kanske extra väl lämpat för något yngre spelare, alternativt dig som nyss börjat utforska genren.