Recension: Somber Echoes [PS5]

Inom den mänskliga berättartraditionen finns en kärlek till att anpassa berättelser efter olika behov eller preferenser. För det mesta handlar det möjligtvis om att anpassa det man vill berätta om för en specifika målgrupp eller kanske skapa något annorlunda, och det finns olika sätt att göra det på. Utvecklarna bakom metroidvania-äventyret Somber Echoes har tagit ett omfattande grepp och applicerat grekisk mytologi på ett science fiction-skal, vilket förstås är ett ambitiöst mål.

Spelet öppnar med att huvudpersonen Adrestia vaknar upp på rymdstationen Antromitos, en plats i totalt kaos. Gudarna Nyx och Aether har tappat kontrollen över stationen, och det är inte vem som helst som har initierat kaoset, utan Adrestias syster, Harmonia. De är båda barn till gudarna, och Adrestia hamnar därmed i ett knepigt moraliskt dilemma då hon får uppdraget att förgöra sin syster. Premissen är intressant, men även om jag gillar den intressanta kombinationen av teman så lider spelet lite av sättet handlingen förmedlas på. Det finns ingen dialog, och de korta stycken av information som snappas upp känns lite för lösryckta för att jag ska få en övergripande bild av hur saker hänger ihop.

Annat är det med miljöer och nivådesign, där utvecklarna briljerar med ett relativt spartanskt men djupt och visuellt tilltalande utbud av platser. Brinnande bostadskvarter varvas med tunga industrier, grönskande odlingar och färgglada nöjeskvarter i en riktigt trevlig mix, och även om den strukturella skillnaden i sektorerna känns blygsam fyller de sin funktion på ett bra sätt. Framförallt gillar jag hur man har lyckats få till en sorts naturlig känsla i konstellationen av utrymmen. I många spel kan tomma rum och korridorer väcka frustration eller en känsla av likgiltighet, men här växer varje lite skrubb eller tom sal ihop till en levande gemenskap.

Av Adrestias förmågor är det framförallt en som spelar stor roll i mitt utforskande, och majoriteten av spelets pussel kretsar även kring dess funktion. Tidigt i spelet får jag nämligen förmågan att utföra en sorts specialhopp som förvandlar Adrestia till ett glödande, svävande litet klot. När jag aktiverar det kan jag låsa min position i luften för att sedan aktiv välja vilket håll jag vill färdas åt härnäst. Det är lite som att skjuta iväg en kanonkula, och med möjligheten att påverka riktningen i farten kan jag leksamt ta mig upp på annars svåråtkomliga plattformar. Det är en ganska enkel funktion i teorin, men allt eftersom spelet fortskrider utvecklas miljöerna och förmågan för att öppna upp nya möjligheter.

Adrestia har ett urval av olika vapen att försvara sig med, och medan hennes svärd utgör det huvudsakliga vapnet fungerar de andra som förmågor med olika funktioner. Jag behöver därför aldrig välja vilka vapen jag vill bära med mig, utan kan smidigt aktivera dem med ett knapptryck när rätt tillfällen ges. Favoriten är kastspjutet som kan ge en rejäl skadebonus till mina andra attacker förutsatt att jag lyckas få in en träff när jag kastar det. Missar jag kastet är spjutet tillfälligt förbrukat, och kan inte aktiveras igen förrän jag har återkallat det. Näst efter spjutet är skölden det jag använder mest, och med den kan jag blockera slag, få fienden ur balans samt reflektera projektiler om jag tajmar aktiveringen bra.

Världen som berättelsen utspelar sig i är fylld med hemliga utrymmen och saker att samla på sig, och jag lägger mycket tid på att jaga dessa olika hemligheter. Material och skärvor att förstärka vapen och hälsa med, uppgraderingar till förmågor och vilsna överlevare är bara några av sakerna man kan leta efter, och allt görs smidigt med en riktigt detaljerad karta. Har jag tur kan jag dessutom få tips från överlevarna när jag räddar dem, vilket kan leda till intressanta markeringar på kartan.

Somber Echoes må vara något spretigt sett till handling och narrativ, men det vägs upp av spelets övriga inslag som känns välgjorda och fokuserade på ett ganska enkelt men effektivt vis. Smidig kontroll, funktionell utrustning och väldesignade miljöer är alla ingredienser som gör ett metroidvaniaspel underhållande, och det här spelet innehåller samtliga av dem.