Recension: Monster Train 2 [PS5]

Kampen mellan änglar och demoner är antagligen lika gammal som de monoteistiska religionerna och det har gjorts ett otal tolkningar av det eviga kriget. I Monster Train 2 är änglarna skurkar och demonerna åker tåg. Den här uppföljaren handlar precis som sin föregångare om en kortleksbyggare där du ska frammana trupper, kasta besvärjelser och skydda tågets kamin från intrång så att du kan ta dig ända fram till tomheten.

Till en början har du två falanger att tillgå, men efter att ha klarat vissa milstolpar som att utrusta dina trupper med vapen och rustningar ett visst antal gånger, eller delat ut skada med trollformler så kan du låsa upp tre till. De olika arméerna har vitt skilda styrkor och svagheter och du väljer alltid två för varje spelomgång. Min favoritklan blir snabbt Underlegion, med sina svamptrupper som både är gulliga och dödliga, då det växer fram svamptrupper från både inbyggda egenskaper och från deras magi.

Om du har spelat Monster Train kommer du garanterat att känna igen dig, även om det bjuds på några nyheter. Alla klaner och deras kort är nya jämfört med föregångaren och det har tillkommit utrustningskort som sätts på en trupp och rumskort som spelas på en våning i tåget. Utrustningen känns egentligen som en förstärkande besvärjelse, med skillnaderna att den även ger liv eller attackvärde, att du bara kan ha en i taget samt att den åker tillbaka till din hand om truppen skulle dö. Rumskorten känns mer innovativa och kan ge en ordentlig knuff i rätt riktning för en spelomgång, och är för mig det piggaste tillägget.

En annan nyhet är att det nu finns en berättelse som drivs framåt genom mellansekvenser i samband med vissa upplåsningar eller milstolpar. Dock känns den både spretig och till stora delar oväsentlig, och tar snarare bort fokus från upplevelsen istället för att förhöja den. Jag kommer till och med på mig själv att klicka förbi dialogen ganska snabbt.

Slutligen finns det ett utmaningsträd med 25 spelomgångar där du tilldelas vilka klaner du måste spela med, vilken hjälte som har valts, vilka slumpmässiga kort du fått och ett antal mutationer som ändras reglerna för omgången. De bjuder på en rejäl utmaning och känns nästan som ett pusselspel i spelet. Dessutom finns det dagliga slumpade utmaningar om du vill tävla mot andra och se hur din poäng står sig.

När det gäller händelserna som ofta ger artefakter finns det ett överlapp med andra kortbaserade spel som får mig att att le igenkännande. Exempelvis har Magic the Gathering-skaparen Richard Garfield designat en händelse, och det dyker dessutom upp karaktärer från både Balatro och Inscryption.

På det hela taget gillar jag spelupplägget i Monster Train 2 och älskar att sitta och bygga en kortlek som ska ta sig hela vägen. Dock märker jag efter ett tiotal omgångar att variationen i händelser, artefakter och vilka kort som dyker upp i utmaningarna snabbt känns få till antalet, och jag dras med en känsla av repetition och enformighet. Det är förvånansvärt liten variation i fiendetyperna och deras specialförmågor återanvänds flitigt. Känslan att låsa upp permanenta förbättringar mellan rundorna är dock fenomenal och det är den som får mig att fortsätta. Men till syvene och sist tycker jag att det finns för få nyheter för att spelet ska kännas helt nytt och fräscht jämfört med den första delen i serien.