Recension: Kaku: Ancient Seal [PS5]

I PlayStation-världen anser jag att det länge har saknats spel i ren Zelda-anda. Självklart har vi välsignats med spel som är inspirerade av ett flertal spelmekaniker från Nintendos mästerverk, men jag har svårt att hitta något som är stöpt i samma form som till exempel Breath of the Wild eller Tears of the Kingdom.

Jag blev därför lyckligt överraskad när jag såg trailern för Kaku: Ancient Seal, eftersom det verkade ha samma typ av öppna värld, lika mysiga och vackra miljöer och mycket av den mekanik som jag vant mig vid i de senare Zelda-titlarna. Frågan är nu om den kinesiska utvecklarstudion Bingobell lyckas axla ansvaret som det innebär att skapa en titel med en så högaktningsvärd inspirationskälla?

Äventyret börjar när unge Kaku jagar en gris i djungeln. Jakten pågår en kort stund och jag kastas under tiden rakt in i en världsomspännande kris där Kaku är den enda som kan ställa saker till rätta. Så här långt känner jag igen mig från flertalet fantasy-spel med äventyr som genre. Berättelsen fortsätter i ganska givna spår och levereras via dialoger och filmsekvenser där karaktärerna pratar ett påhittat språk med väldigt korta stavelser.

Miljöerna är väldigt vackra att färdas igenom och titeln erbjuder fyra olika delar av världen att utforska, en för varje element. Det står fritt att välja vilken ordning jag vill ta dem i, och den där grisen som jag till slut fångade visar sig ha riktigt oumbärliga krafter som den gärna delar med sig av. Med några snabba knapptryck kan jag teleportera mig runt om i världen, och jag kan även aktivera förmåga att springa på vatten samt skjutas iväg väldigt långt.

Jag erbjuds också ett robust träd för att uppgradera Kakus färdigheter av olika slag. De olika färdighetsslagen omsätter olika typer av valutor, vilket gör det lite för enkelt för mig då jag aldrig behöver tänka på hur jag ska distribuera mina färdighetspoäng. Vill jag till exempel uppgradera min slangbella, finns det en specifik valuta som används för det och mina andra attackformer har sina egna valutor.

Själva stridssystemet är ganska enkelt och bygger på att du med kraftiga slag minskar en fiendes uthållighet och med ett lätt slag attackerar själva hälsan på fienderna. Striderna blir därför något enformiga och slutar väldigt ofta med att jag istället för att bemöda mig möta antagonisterna på slagfältet, hellre hoppar upp på en liten klippa för att plocka dem en efter en med slangbellan istället. Den är nämligen lite för kraftfull och har dessutom hur mycket ammunition som helst.

Bossfajterna ser episka ut på skärmbilderna men är tyvärr ganska långdragna och simpla i sitt utförande. Visst har jag hamnat i situationer där jag åkt på mycket däng och blivit tvungen att starta om, men det har oftast berott på att jag inte orkat fokusera på själva striden.

Efter ganska många sessioner med Kaku: Ancient Seal, känner jag att jag tappar den där Zelda-känslan helt. Det beror nödvändigtvis inte på att det är ett dåligt spel, utan snarare att det känns lite platt och på vissa håll smått ofärdigt. Jämförelsen med ett Zelda-spel är därför lite missvisande, då detta snarare är något mer likt Skylanders fast utan hundrakronors-figurerna som krävdes för att spela det. Och utan humorn. Men å andra sidan, om du är ute efter ett relaitvt enkelt spel i genren äventyrsspel och uppskattar vackra miljöer i fantasy-stil, kan detta vara något för dig.