Recension: Final Fantasy Tactics – The Ivalice Chronicles [PS5, PS4]

Final Fantasy Tactics – The Ivalice Chronicles är en nyversion av det klassiska Final Fantasy Tactics som ursprungligen släpptes 1997 till den första PlayStation-konsolen, även om det inte dök upp i våra regioner. Jag har verkligen goda minnen av originalspelet, och möjligheten att importera det från Nordamerika var en av huvudanledningarna till att jag installerade ett modchip i min konsol.

Du axlar rollen som Ramza Beoulve, den yngsta, oäkta sonen till en ökänd adelsman. Utan att gå in i detalj och spoila berättelsen är det en komplicerad historia som kan gå en match mot Game of Thrones sett till tema och antal karaktärer. Under spelets gång utvecklas det till en maktkamp mellan adel och underklass om kontroll över riket, och självklart vill en religiös orden ha ett ord med i leken.

Den huvudsakliga spelmekaniken är taktiska, turordningsbaserade strider på ett rutnät, där du kontrollerar ett antal karaktärer. Varje slagfält har olika miljöer och höjdskillnader att ta hänsyn till som ger utmaningar i hur du komponerar ditt team. Just teamkompositionen är otroligt välgjord och implementerar det klassiska jobbsystemet från Final Fantasy på ett väldigt bra sätt. Förutom att gå upp i nivå så får du också jobbpoäng som används för att låsa upp förmågor som inte bara kan användas med sin egen klass, utan även i framtida yrken som du byter till. Det ger nästintill oändliga möjligheter där du kan ha en ninja som kan hela med vit magi, eller en dansare som också kan frammana de klassiska esper-monstren.

Striderna är snabba, dynamiska och så pass roliga att jag aldrig tröttnar, och den enda gång jag skippar en slumpmässig strid är om mina huvudkaraktärer är ute på ett sidouppdrag och jag inte vill skicka in andrasorteringen som ligger efter båda i nivå och utveckling av färdigheter jämfört med mitt A-lag. Sidouppdragen är tämligen triviala, men låser upp tre karaktärer för några rundor mot belöningen att de får en samling jobbpoäng om de klarar det.

Final Fantasy Tactics känns både modernt och fräscht, och om jag inte visste att det är ett 28 år gammalt spel så är det enda som hade antytt det den något föråldrade grafiken. Även denna nyversion har kantiga och lågupplösta modeller och figurerna i chibistil har gryniga texturer. Men grafiken är färgglad och bidrar till den varma Final Fantasy-känslan, så den kritiken jag har är verkligen pytteliten i sammanhanget. Musiken är helt fenomenal och bidrar till den episka känslan som genomsyrar hela spelet.

Jag har nästan blivit lite besatt och har nästan inte spelat något annat sedan jag fick recensionskoden för Final Fantasy Tactics. Jakten på bättre utrustning, nya karaktärer och uppgraderade förmågor är kul precis hela tiden, och när jag sedan hittar ett minispel när jag läser en bok på loreskärmen spär det bara på min redan maxade optimism.

Trots att det här är en återutgivning av ett spel jag redan har klarat så kommer det här att ligga högt på mina årslistor. Oavsett om du gillar taktiska rollspel eller Final Fantasy-världarna så är det här ett spel du absolut inte får missa.