Recension: Copycat [PS5]

Den lilla katten (som senare kommer att kallas Dawn) har tillbringat ett bra tag i en bur på ett katthem efter att ha blivit övergiven av sina förra ägare. Men en vacker dag kommer en äldre kvinna dit letande efter en sällskapskatt. Hon väljer efter ett litet tag Dawn och skriver under ett adoptionsavtal för katten.

Bilfärden och de första timmarna i det nya hemmet är naturligtvis stressfyllda för katten, och Olive (som kvinnan heter) försöker locka ut henne ur buren med kel, mat och lugna ord. Det går till en början sådär, Dawn är av förklarliga skäl misstänksam mot människor. När en telefon plötsligt ringer får Dawn vild panik och springer och gömmer sig under ett skåp, morrar och fräser.

Under tiden Dawn börjar vänja sig vid att vara inomhus och försöker finna en känsla av trygghet får vi lära oss en hel del om vildkatter tack vare en röst som på bästa möjliga David Attenborough-maner berättar om hur större katter beter sig ute i det vilda. Kontrasten mellan lilla Dawn och lejon eller tigrar är slående i sin humor, och när det visar sig att Dawn knappt kan fånga en fjäril börjar hon så smått inse att livet som vildkatt kanske inte är för henne.

Livet som innekatt är rätt bekvämt, visar det sig. Mat serveras regelbundet och Dawn börjar så smått värma upp inför den gamla damen och låter sig till och med bli klappad. Men ibland kommer vildkatt-beteendet fram, och det kanske råkar bli ett riv- eller bitmärke när det tittas på naturdokumentärer om de stora, farliga vildkatterna.

Det visar sig dessvärre ett par dagar in i Dawns nya liv att Olive kanske inte är världens bästa hälsa. När den äldre damen kollapsar på badrumsgolvet och Dawn kastas ut ur huset av hennes dotter så börjar katten förstå att livet utomhus kanske inte är så jättekul. Ett varmt hus och regelbundna matleveranser är kanske att föredra framför att ligga och sova under en bänk när det störtregnar. Som tur är glömde någon att stänga ett fönster på andra våningen, och Olive kommer som tur är hem från sjukhuset ett par dagar senare.

Dawns liv kompliceras dock ytterligare när Olives dotter än en gång kastar ut henne ur huset, och hon får tillbringa ett par nätter i kvarteret (och fajtas med andra utekatter). Och när Olive en vacker dag får syn på en snarlik katt ute på gatan och tar in den istället så verkar hennes öde cementerat till att förevigt vara en utekatt. Men spelet slutar inte riktigt där, utan det är bara början på ett nytt äventyr.

Copycat försöker angripa rätt svåra och komplexa ämnen och känslor – och lyckas för det mesta med det. Det som drar ner betyget en hel del är rena tekniska problem – kontrollerna känns inte klockrena och reagerar ibland långsamt. En hel del grafiska problem kan även dyka upp och bilduppdateringsfrekvensen är ibland riktigt smärtsam. Men på det stora hela är det ett väldigt charmigt och gripande litet spel, och det är såklart alltid roligt att spela en katt vars liv går ut på att orsaka kaotiska situationer. Tyvärr är interaktionerna med omvärlden betydligt mer begränsade än i snarlika spel (Stray och Little Kitty, Big City till exempel). Men Copycat lyckas trots tekniska problem ändå charma med sin hjärtvärmande och stundvis förkrossande handling.