Recension: ANTRO [PS5]

Det finns spel som är mer eller mindre svåra att kategorisera och lägga in i en genre och ibland handlar det om att de tickar många boxar. Det gör ANTRO som förutom att vara ett rytmspel och plattformsspel också har actionelement, railrunner, och bjuder på dystopisk samhällskritik.

Ordet antro används i latinamerika nedsättande för nattklubbar eller lönnklubbar som primärt används av kriminella eller underklassen. Det är också en term som används för en musikstil. Och båda betydelserna har legat som inspiration för spelet.

Du axlar rollen som Nittch, en ung kille som hankar sig fram genom småjobb och det är en leverans av en mystisk låda som genomsyrar spelet. Världen har gått under och mindre än 1% av mänskligheten har överlevt. Du bor nu under jorden i det gamla Barcelonas mörka källare. Staten förtrycker och styr med järnhand och det bubblar i underjorden.

I grund och botten handlar det här om ett plattformsspel i 2.5D, det vill säga du rör dig i sidled medan världen renderas i tre dimensioner. Det ger en viss djupkänsla, men ställer alltsomoftast till det för mig när det handlar om avståndsbedömningar och föremål i omgivningen som täcker mitt synfält. Ett annat irritationsmoment är att kontrollerna inte känns sådär precisa som man vill att de ska vara i den här typen av spel.

Varannan bana är dessutom en musikbana där Nittch springer automatiskt och du ska hoppa, ducka, parera laserskott och slå sönder hinder i takt till musiken. Musiken håller hög klass och banorna är överlag väldesignade, men kontrollerna och de visuella hindren jag nämnt ställer ibland till det och blir ett irritationsmoment.

En detalj som sticker ut är också mängden troféer i spelet och jag får tre troféer innan jag ens lämnat första rummet. Det finns dock några kluriga samlarobjekt som kräver både observationsförmåga och utforskningslusta.

Jag tycker tyvärr att utvecklarna misslyckas något med att förmedla berättelsen vilket gör att jag känner mig helt neutral inför händelserna i staden Antro. Och när eftertexterna rullar känner jag mig färdig och har inget sug att spela om det för att städa upp troféerna som kvarstår.

ANTRO är en schizofren upplevelse av ett spel som inte riktigt hittat sin identitet. För mig blir det lite mellanmjölk då det finns bättre spel i varje enskild spelgenre som erbjuds här och jag har tyvärr fler negativa än positiva känslor inför spelet.