Förhandstest: MIO: Memories in Orbit

Det har gått cirka ett år sedan MIO: Memories in Orbit avtäcktes för första gången, under en Nintendo-presentation. Jag blev ganska omedelbart fångad av den intressanta grafiska stilen i denna tvådimensionella actionplattformare, som på ett framgångsrikt vis sammanväver dystopiskt och högteknologiskt förfall med vildvuxna områden. Jag har fått chansen att titta närmare på detta spel i en förhandsversion, och jag kan redan nu säga att jag är positivt överraskad.

Du iklär dig rollen som en robot ombord på ett skepp som passande nog kallas The Vessel. Något har gått väldigt snett, och många av skeppets funktioner och mekaniska invånare är antingen ur funktion eller besatta med väldigt destruktiva tendenser. Som förväntat är det upp till dig att luska ut vad som har lett till denna situation och, om allt vill sig väl, åtgärda problemen för att rädda The Vessel och dess invånare.

Jag avundas inte utvecklare som vågar sig på att göra ett nytt så kallat ”metroidvania”-spel nuförtiden, för det finns verkligen drivor av dessa spel som håller väldigt hög kvalitet. Det känns dock ganska fort att detta är en upplevelse som har potential att slå sig in i genrens finrum. En av de viktigaste sakerna i denna genre är att styrningen måste kännas så nära perfekt man kan komma. När du sysselsätter dig med konstanta precisionshopp och hektiska strider finns det helt enkelt inte någon felmarginal på denna front, och MIO bockar av detta kriterium utan några som helst tvivel. Även när tempot skruvas upp känner jag att jag har full kontroll över allt som sker, och det känns alltid tillfredsställande att bege sig runt i spelvärlden och utforska alla hörn.

Detta får mig osökt att komma in på själva miljön allting utspelar sig i, och den dryper verkligen av både stämning och mystik på ett vis som får mig att vilja gräva fram varje liten hemlighet. Demoversionen jag fick spela är dock bara en liten bråkdel av helheten, så det är svårt att bedöma hur variationen blir på sikt, men under de cirka två timmar jag tillbringade med spelet känns det väldigt lovande. Det finns en väldigt stor fokus på sammanhängande områden som blir enklare att navigera med tiden när du har låst upp genvägar, och detta är alltid tillfredsställande.

Under ditt utforskande stöter du förstås på fienderobotar, och när du har avverkat dem samlar du på dig en form av erfarenhetspoäng som du kan använda på en par olika sätt. De fungerar dels som en valuta i en butik, där du kan köpa uppgraderingar för att förenkla din framfart i omvärlden. Du kommer även att stöta på maskiner som omvandlar poängen till en mer permanent form, och det är användbart med tanke på att du blir av med samtliga poäng du har samlat på dig när du dör. Om du kör dem genom denna kristalliseringsmaskin innan du dör kommer du dock att behålla dem oavsett hur illa det går. Det skapar en ganska intressant avvägning mellan risk och belöning, om du ska vandra vidare in i ett okänt område eller återvända tillbaka till maskinen som är en bit bort.

Det finns som sagt mycket här som gör mig entusiastisk inför lanseringen senare i år. Även om demon var strax under två timmar lång fick jag ändå en känsla av att fundamentet är på plats, och det är i många fall det absolut svåraste. Om MIO: Memories in Orbit även bjuder på en god variation i miljöer och fiender, samt levererar på det lovande upplägget i berättelsen kan det här bli en riktig pärla att se fram emot.