PSbloggens årslista 2021: Årets bottennapp
Så här på Värnlösa Barns Dag passar det väl bra att lista våra besvikelser från året som gått. Det kan handla om recensionsspel som inte levt upp till förväntningarna eller ett spel som vi varit pepp på, men där luften gick ur som en ballong. I några fall kanske det bara handlar om svag design eller ett släpp fyllt med buggar, men i alla lägen har spelen gjort oss besvikna.
7. Let’s Sing 2022 [PS5]
Jesper:
Let’s Sing 2022 bjöd både på tekniska tillkortakommanden och en trött sånglista. Istället för att sjunga med ett leende på läpparna blev det en rynkad panna och massor av tid i menyer och på telefonen för att synka mikrofonappen.
6. Demon Slayer -Kimetsu no Yaiba- The Hinokami Chronicles [PS5, PS4]
Martin:
Vad händer om man tar en riktigt, riktigt bra anime-serie och stöper den i en färdig, lat, generisk form? Inte mycket tyvärr. Resultatet blir en enformig och oerhört tråkig version av något som hade kunnat bli årets bästa rollspel.
5. Neptunia Virtual Stars [PS4]
Martin:
I kategorin ”Spelserier som verkligen behöver utvecklas”, finner vi Hyperdimension-serien som här försöker omvandla sig själv till en komplex tredjepersonsskjutare. Men som snubblar på sina rosa skosnören och ramla pladask på ändan i ett misslyckande. Igen.
4. Iris Fall [PS4]
Jesper:
Detta pusselspel var ett av årets första släpp på PlayStation och jag hade vissa förväntningar efter recensionerna från andra plattformar. Tyvärr levde det inte upp till mina förhandsförhoppningar och föll platt. Det blev istället en av årets stora besvikelser.
3. Dungeons & Dragons: Dark Alliance [PS5, PS4]
Jesper:
Jag älskade Dark Alliance-spelen på PlayStation 2 och hade stora förhoppningar på denna andliga uppföljare. Istället bjöds jag på grafik som nästan ser ut som om den hade ett decennium på nacken och en oinspirerad bandesign och ett träigt stridssystem. Helt klart min största besvikelse i år och skivan åkte upp i bokhyllan efter ett tiotal timmars spelande och jag kommer inte att plocka fram den igen.
2. Hindsight 20/20: Wrath of the Raakshasa [PS5, PS4]
Martin:
Det här såg ut som ett väldigt lovande spel. Men efter bara några timmar, framkom det ganska tydligt att mekaniken och berättelsen egentligen hade behövt några varv till i polermaskinen. Det är ett kort äventyr som ska locka till en eller två, tre omspelningar. Men redan i början av andra omgången, känner jag mig trött på hela konceptet.
1. Den Smutsiga Spelbranschen / Activision Blizzard
Johan:
De senaste åren har fläckats av fler och fler berättelser om hur exploaterande spelbranschen är, och hur brutal den kan vara mot den som inte är en vit heterosexuell man. Detta har eskalerat under årets gång i takt med att fler och fler har vågat tala ut om sina upplevelser, och det är tydligt att vi behöver en rejäl upprensning i ledarskapsträsket i åtskilliga studior. Det går inte längre att skylla på enskilda aktörer, utan detta är en ingrodd del av företagskulturer som behöver få en riklig dos klorin.
Fredrik:
[Censur] Activision Blizzard. Det har under året dykt upp så mycket skandaler från det bolaget att det är svårt att ens lista de tre värsta. Sexuella trakasserier, ett Bill Cosby-rum på spelkonvent, ojämlikhet i lönesättning, aktivt utfrysande av anställda, marginalisering av minoriteter, aktiva försök för att förhindra fackförbund och så vidare. Det har sällan gått en vecka utan att något nytt dykt upp. Det är 2021 och branschen borde kunna prestera bättre än såhär.
Vilket har varit ditt största bottennapp i år?
Om skribenten
Jesper
Uppsalabo som jobbar med IT-säkerhet. Slukar spel i alla former, och har haft det som den största hobbyn i över 30 år. Min första konsol var Philips G7000 som hade 64 bytes RAM. Föredrar actionäventyr med rollspelselement. Förutom spel blir det en hel del TV-serier, serietidningar och Brynäs-matcher i hockey.
Lämna ett svar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.
Lite besviken på Actraiser Renaissance, då jag fortfarande föredrar originalet till Super Nintendo med dess rena pixelgrafik istället för att delvis se ut som något budgetspel till flash här och där..
Och för att vara lite provocerande, Hades. Jag var tveksam till det från första början då det är ett roguelite eftersom jag generellt ogillar upprepningar i spel. Men efter alla positiva omdömen, både online och från vänner, så bestämde jag mig att ge spelet en chans ändå när det var på rea för någon månad sedan, med förhoppningen att dess gameplay (som såg roligt ut) skulle överskugga upprepningen. Men det var inte fallet. Efter andra bossen så tröttnade jag och har inte spelat det sedan dess. Det enda roguelite som jag har spelat till slutet är Streets of Rogue.
Smaken är som bekant som baken och jag är glad att du berättar att du inte gillade Hades. Jag tillhör skaran som avgudar det (och hade inte gett det full pott annars), men uppskattar verkligen att alla inte har samma spelsmak. Jag har till exempel inte spelat någon förstapersonsskjutare sedan Titanfall 2, men ser fram emot att testa Deathloop så fort jag är klar med Doki Doki Literature Club+.
Svårt att inte nämna Activision Blizzard som största bottennappet, så jag kan inte annat än hålla med om detta.
Det är heller inget annat spel på denna lista som jag testat, så jag tackar för varningen och ser till att aldrig kolla in dessa 🙂