Recension: Marvel’s Wolverine [PS5]

Marvel’s Wolverine är det nya spelet från Insomniac Games som du kanske känner igen från Ratchet & Clank-spelen, Sunset Overdrive eller Spider-Man-serien? För mig är de en studio som aldrig lämnar radarn och när de släpper något nytt har de min odelade uppmärksamhet. Jag älskade vad de gjorde med Spider-Man-licensen och uppskattar verkligen att de fått kreativ frihet att utforska karaktärer från Marvels universum och deras öden.

Wolverine är en av de mest populära Marvel-karaktärerna och jag tror att han, Spider-Man och Batman älskas för att de är jordnära och inte har kosmiska eller magiska krafter, utan att de är mer relaterbara.

När spelet börjar är James Logan Howlett, som Wolverine egentligen heter, en medlem i gruppen Team X tillsammans med de andra mutanterna Mystique och Sabretooth under ledning av Nathaniel Essex. De arbetar för att hjälpa andra mutanter och bygga ett kollektiv som tillsammans kan bekämpa antimutantagendan som drivs av miljardären Trask. Berättelsen är central för spelet och får ta mycket plats och det ser jag som något positivt, då det ofta blir intressanta upplägg när det handlar om minoriteternas kamp mot ett förtryck. Självklart vigs en del av handlingen till Logans långa och mystiska historik och hur han kommit dit han är.

I grund och botten har du ett actionspel som lutar åt hack’n’slash-hållet, även om du måste bemästra även defensiva förmågor för att komma levande ur en del strider. Från början har du en ganska begränsad uppsättning attacker och undanmanövrar, men ganska snart utökas arsenalen med specialattacker och förbättringar som blir oumbärliga i striderna. Striderna är det element som tar upp den överlägset största delen av spelet, även om det finns en del plattformande, ett par fordonssekvenser och tajminbaserade utmaningar också.

Stridssystemet är snabbt och precist och fruktansvärt våldsamt. Det är oerhört tillfredsställande att få till en avslutande attack som får klorna att i en uppercut penetrera hela skallen eller att slita huvudet av en robot. Även om du kan hantera stora mängder fiender samtidigt, är det även oförlåtande, och skulle du missa några pareringar så försvinner ditt liv i en rasande fart. Jag fick se game over-skärmen flera gånger under min genomspelning trots att jag spelade på den rekommenderade mittensvårighetsgraden. Mot bossarna kulminerar allt du har lärt dig i striderna, och du tvingas dra ned tempot något och fokusera mer på försvar samtidigt som du måste klämma in skada.

Spelet är förvånansvärt linjärt, och även om det finns områden att utforska märker jag ganska snabbt att de stora omgivningarna oftast är en illusion. Jag kan känna ett uns av besvikelse när jag ser en container eller en byggnad som jag vet att jag kan nå genom att klättra med klorna, men där nivådesignen har bestämt att det finns en osynlig vägg där. Det tillsammans med att Wolverines adamantiumklor borde kunna skära bort väggar och fordon som står i vägen gör att inlevelsen får ett litet sting.

Det finns dessutom en del motorcykelskvenser i spelet som ofta står för de största besvikelserna, då de inte alls förmedlar känslan av att sitta på en tvåhjuling som kör i 180 km/h. Motorcykeln känns fjäderlätt, nästan som om den vore gjord av papp och när jag prejar en lastbil eller frontalkrockar med en bil betyder det ingenting och jag får bara lite skada och kan fortsätta som om inget hade hänt.

Utspritt på nivåerna finns en del samlarobjekt där material för nya dräkter är de vanligaste. Just de kosmetiska dräkterna är väldigt underhållande och flirtar rejält med oss som läst serietidningarna. Du helt kan ändra Wolverines utseende och till och med få honom att se ut som i den animerade X-Men-serien eller Marvel Tokon: Fighting Souls (8/10). Det finns dessutom dörrar till utmaningar som låser upp minnessekvenser som ger lite mer historia om Logan.

Jag måste också nämna det estetiska, då Marvel’s Wolverine är vansinnigt vackert! Jag spelade i prestandaläget på PlayStation 5 Pro och med VRR och 120Hz-TV så kommer bildfrevensen upp i tresiffrigt samtidigt som ljus, skuggor och reflektioner är något av det snyggaste jag har sett på en konsol. Dessutom är ljud och musik av yttersta klass och bidrar starkt till min positiva upplevelse.

Om du är på jakt efter ett berättesledrivet actionspel som bjuder på en stark story, tunga strider, och som förfinar koncepten utan att innovera så är Marvel’s Wolverine ett spel för dig. Även om det bitvis känns som en snäv upplevelse med ett par mekaniker eller sekvenser som borde poleras, kompenseras detta upp genom den otroliga inlevelse som spelet bjuder på. Insomniac Games behåller sin status i min bok och jag ser med spänning fram emot vad de kommer med härnäst!