Recension: Graveyard Keeper II [PS5, PS4]

Jag blir entusiastisk när ett spel dyker upp från ingenstans och fullkomligt överraskar mig med dess existens. Graveyard Keeper II är ett perfekt exempel då jag aldrig hört talas om det eller dess föregångare tidigare. Vid första intrycket ser jag många likheter med bondsimulatorn Stardew Valley, åtminstone på det audiovisuella planet. Men där slutar likheterna, eftersom Graveyard Keeper II tar sig an begravningsbranschen istället för en fridfull livsstil med lantbruk.

När spelet börjar är huvudkaraktären Keeper fastkedjad nere i kungarikets fängelsehåla. Han blir befriad och rymmer från fängelset tillsammans med den talande dödsskallen Larry, och de upptäcker snart att stora delar av kungariket svärmar av zombier som tvingar dem att fly till tryggare områden utanför slottsmurarna.

Efter den dramatiska inledningen skiftar spelet till ett lugnare tempo. Keeper får veta att han är en inkvisitor med uppgiften att rusta upp saker och ting i byn utanför slottet genom att ta sig an flera olika roller. Han kan vara skogshuggare, bonde, kemist, kock, präst, strateg inom strid och likgrävare, vilket skapar en hel del variation i vardagen.

Efter att jag fått verktyg så börjar det roliga utforskandet, och den inbjudande miljön ger en härlig Stardew Valley-känsla med dess vackra natur och berikande fauna. Jag kan hugga träd, stenblock och gräva för att hitta de viktiga råvarorna för tillverkning och byggande. Jag kan dessutom samla på mig färgglada småsten i tre olika kulörer som sedan används för att låsa upp ritningar för nya konstruktioner, och här visar Graveyard Keeper II sin styrka. Att upptäcka nya färdigheter och kreationer är både roligt och spännande, och uppmuntrar mig att utforska mer för att bredda mina förutsättningar.

Rollen som begravningsentreprenör är den viktigaste uppgiften. Med jämna mellanrum kommer en leverans med lik som är redo för den sista vilan. Jag kan dock även välja att använda en död kropp för obduktion, då kvarlevor kan användas till forskning, men obduktioner medför en risk. Det kan orsaka galenskap som minskar maxtaket för Keepers uthållighet, och för att motverka denna effekt kan jag äta tillagad mat eller dricka ett par öl.

På tal om uthålligheten tycker jag att energin sjunker fort när jag utför ett arbete. Det kräver att jag behöver planera in måltider eller vila för att kunna fortsätta vara aktiv. Med jämna mellanrum uppstår ett åskoväder, vilket är ett perfekt tillfälle att leka Dr. Frankenstein. Medan ovädret pågår kan jag nämligen få lik att återuppstå och därmed använda dem till hjälpredor eller i strid.

För att återerövra delar av kungariket måste jag fånga flaggzoner med hjälp av en armé, både med soldater och mina zombier. Lyckas jag med bedriften låser jag upp ett nytt område, vilket ger mig större förutsättningar. När kyrkan utanför min lya öppnas kan jag utföra predikan en gång i veckan för att samla in trohetsmynt från besökare, men här gäller det att hålla koll på hur mycket tillit jag får från befolkningen. Om tilliten är för låg får jag knappt några mynt och jag måste vänta en vecka till nästa predikan.

Det är en ganska knivig process, men belöningen är värt mödan eftersom mynten är värdefulla för framsteg under spelets gång. Jag kan både låsa upp genvägar, förmågor och möjlighet att forska vissa saker med mynten, och många av dessa är väldigt praktiska att ha senare i spelet. Byborna kan dessutom ge mig uppgifter som leder till fina belöningar som pengar och tillit och till och med nya ritningar.

Graveyard Keeper II är ett utmärkt exempel på hur mycket jag tycker om simulatorer där tillverkning och utforskning står i fokus. Spelets berättelse är ett bra fundament, fast det roliga ligger i att konstruera och bara koppla av. Speltimmarna flyger iväg medan jag har kul med att försöka få en tämjd zombie att plantera morötter eller hugga sten. Det är en dödskul upplevelse och rekommenderas varmt.