Recension: Welcome to Kowloon [PS5]

När jag slår upp Kowloon (eller mer precist, Kowloon Walled City i Hong Kong) förstår jag kvickt att det måste ha varit en väldigt speciell plats. Området revs 1994, men innan dess var det världens mest tätbefolkade stadsdel. För många var det ett hem, men det var även en slum där trånga utrymmen och slingrande gränder gav upphov till tuffa levnadsvillkor. Platsen är således en ganska träffande kuliss för ett skräckspel, vilket gänget bakom Welcome to Kowloon har tagit vara på.

Spelet öppnar med att jag anländer till stadsdelens utkant en mörk kväll. Handlingen är sparsam, men jag får veta att huvudpersonen är en student i behov av billigt boende, och då kanske Kowloon kan erbjuda ett lämpligt alternativ. Jag kommer i kontakt med en dam som hyr ut ett rum i sitt hem, och när jag anländer möts jag av en skum lägenhet och ännu skummare meddelanden, men ingen hyresvärdinna. En tidigare hyresgäst visar sig ha hyst stor rädsla för lägenhetens ägare, av skäl som snart kommer bli uppenbara. Vår protagonist inser att det kanske inte är aktuellt med ett hyresavtal, och en flykt börjar.

Mycket djupare än så blir det inte, men jag får möjligheten att utforska fler delar av området innan jag tillåts lämna. En av mina första reflektioner är att det är ett ganska snyggt spel, och utvecklarna har gjort ett skapligt jobb med att återskapa atmosfären som miljöerna i förlagan kan ha väckt. Tråkigt nog är samarbetet med kameran på samma nivå som hyresvärdinnan, och det är svårt att få ordning på kamerakontrollen under spelets gång. Efter en stund hittar jag i alla fall en ficklampa som hjälper till att distrahera mig något från den snurriga upplevelsen.

Welcome to Kowloon kretsar framförallt kring utforskande, men spelet är något för kort för att jag verkligen ska känna att jag utforskar den nedgångna stadsdelen på allvar. Jag rör mig genom ett antal lägenheter, gränder och kvarter, men det blir lite väl mycket repetition på något vis. Jag blir även lite förvånad över hur sparsamt utvecklarna har applicerat inslag och händelser under resan. Visst får jag interagera något med min omgivning, men bortsett från att öppna dörrar och lyfta på kvarlämnade lappar blir det inte mycket action. Vid några tillfällen får jag lösa lite enklare pussel, men det är väldigt blygsamt presenterat. Överlag finns det inte jättemånga sätt att interagera genom heller, utan det blir mest att rikta kameran mot saker och trycka på en knapp för att undersöka dem. Visserligen har titeln presenterats som något av en ”promenadsimulator”, men ändå.

Likaså hålls det på avtryckaren när det kommer till överraskningsmomenten, och det om något förvånade mig mer. Korta skräckupplevelser i den här stilen brukar nämligen vara fullknökade med plötsliga påhopp och chockerande våldsinslag, ofta för att kompensera formatets tillkortakommanden. Så är det alltså inte här, och det är lite synd. De tillfällen det faktiskt händer något är det en ganska blandad upplevelse. Ibland är det väldigt tamt, men det finns även stunder när det blir rätt obehagligt. Framförallt tappar skrämselfaktorn fart framåt slutet, men första delen är det desto mer träffsäker.

Welcome to Kowloon är ett kort och enkelt spel som bjuder på några mindre ljusglimtar i allt mörker. Dess form, längd och övergripande upplägg gör att det känns mer som en demo än en hel upplevelse, och det är synd. Det finns nämligen en aura av potential kring spelet, och jag hoppas att det kanske leder till något större i framtiden.