Recension: The Last of Us: Remastered [PS4]

Att The Last of Us skulle släppas till PlayStation 4 var en självklarhet. Naughty Dogs senaste spel ett av de starkaste actionäventyren som skapats och det vore en skam att inte att dela med sig av det till en ny konsolgeneration.

Kort sagt, inget har förändrats drastiskt. Ellie och Joels resa genom den lummiga postapokalypsens Amerika håller samma höga berättarmässiga kvalitet och mötet med de klickande och löpande svampzombierna ger fortfarande en klump i magen. De stora förändringarna kommer inte i form utav innehåll utan av yta, och här har studion inte gjort bort sig.

De två största säljargumentet för spelet stavas 60 bilder i sekunden och en upplösning på 1080p. Nu såg The Last of Us visserligen ruskigt snyggt ut redan på PS3, men ansiktslyftningen skadar definitivt inte. Framförallt känns den fördubblade bilduppdateringsfrekvensen som en förbättring – det går att växla över till fasta 30 bilder i sekunden och efter att ha bytt fram och tillbaka känns den mjukare upplevelsen av fler bilder klart tacksam.

Samtidigt är det inga enorma skillnader. Postapokalypsen ser lite skarpare och snyggare ut, men det är estetiken lika mycket som grafiken som gör spelet – och där var Naughty Dog hemma redan på PS3.

Glöm inte att The Last of Us egentligen är ett smygspel!

Glöm inte att The Last of Us egentligen är ett smygspel!

Remastered-utgåvan innehåller också samtliga tillägg som släppts till originalet. Det betyder att den mästerliga expansionen Left Behind (10/10) (läs Johans utförliga recension av den här) så väl som den stenhårda svårighetsgraden Grounded och alla flerspelarkartor finns med på skivan.

Online gör sig spelet också fortfarande tekniskt bra och det gäng matcher jag kör fungerar ypperligt. Personligen är jag ingen fan av flerspelarupplevelsen eftersom vapenhanteringen känns sisådär – glöm inte att The Last of Us i stor utsträckning är ett smygspel! Detta har dock bättrats på en aning tack vare DualShock 4, handkontrollen är som bekant ett rejält lyft gentemot föregångaren och det blir klart lättare att sikta rätt (och så går det äntligen att skjuta och sikta med R2 och L2).

Däremot är konceptet med ett metaspel där det gäller att hålla en grupp överlevare vid liv kul och det ger ändå en viss mersmak. Om du inte har testat flerspelarläget går det i korta drag ut på att samla resurser under matcherna för att säkra gruppens framtid. Under tidens gång stöter du också på några specialuppdrag som kryddar upplevelsen.

Ett hett tips är att spela The Last of Us på någon av de högre svårighetsgraderna. Då blir det mindre pang-pang och mer skräckfyllt smygande.

Ett hett tips är att spela The Last of Us på någon av de högre svårighetsgraderna. Då blir det mindre pang-pang och mer skräckfyllt smygande.

Sammantaget är The Last of Us: Remastered helt enkelt en lite vassare version av originalet. Det har dessutom fått en trevlig prislapp, speciellt med tanke på att allt extramaterial ingår.

Har du missat ett av förra generationens bästa spel eller har du gått och trånat väldigt efter den högre upplösningen och bilduppdateringen kan jag varmt rekommendera ett inköp. Men kom ihåg att det inte bjuds på mycket extra utöver det, så om du känner dig klar med The Last of Us finns det inga matiga nyheter som motiverar en omspelning med snyggare grafik.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.