Recension: Sword and Fairy: Together Forever [PS5, PS4]

När det gäller asiatiska rollspel har vi under decennier mest sett japanska lokaliseras för konsumption i väst med några koreanska som fått fotfäste. Sword and Fairy: Together Forever är ett actionrollspel som baseras på kinesisk mytologi och allt vad det innebär. Som spel har serien funnits länge, men för mig är det en ny erfarenhet. I sydostasien är den sannolikt populär då det knoppats av både filmer och teaterföreställningar på temat.

Världen är uppdelad i olika domäner där människor, gudomligheter och demoner utgör invånarna i dem. Himmelsdemonerna verkar dock inte nöjda med uppdelningen och vill expandera på de andras bekostnad. Den gudomliga svärdsmästaren Xiu Wu förvisas till människornas rike och upprättar ett oväntat band till den mystikern Yue Qingshu som har en fågelande som följeslagare.

Det gäller att hålla huvudet kallt när man utforskar isgrottor.

Jag måste erkänna att trots mitt intresse för olika mytologier så har jag ganska dålig koll på den kinesiska. Berättelsen i Sword and Fairy: Together Forever tar mycket plats och ger mig ganska mycket bakgrundsinformation och jag ser inga direkta problem med att inte ha spelat de tidigare delarna eller att jag är dåligt insatt i originalmaterialet. Berättelsen drivs framåt med många och långa mellansekvenser och bitvis känns det nästan som att jag tittar på film.

Stridssystemet är snabbt och svarar bra på kontrollerna. Det finns mängder av specialattacker att låsa upp och andar att samla för att använda i strid. Även dessa har olika förmågor och du kan höja deras rang separat från huvudkaraktärernas. Om jag jämför med andra actionrollspel så faller det här på den aggressiva sidan där det lönar sig mer att agera offensivt än att spela defensivt och undvika fiendens attacker.

Alla röster är på kinesiska och det finns ingen engelsk dubbning. Det blir jobbigt i längden, då en hel del av dialogen sker medan du är i rörelse och jag tvingas ofta stanna upp för att kunna läsa texten utan att springa in i fiender eller fällor i omgivningen. Det drar ofrivilligt ned tempot och förtar lite av spelglädjen för mig. Förutom detta så är både musik och specialeffekter bra, men musikstyckena byts ibland lite abrupt när jag exempelvis springer in i en by.

Den här bossen är så snabb att den knappt går att skärmdumpa.

Grafiken är ett av de starkaste korten i spelet. De dramatiska omgivningarna med vacker natur och hisnande miljöer för mig att tänka på fantasyfilmer från Hong Kong. Dock är det stor skillnad på texturerna hos huvudkaraktärerna och sidofigurer och fiender och det är en markant skillnad på hur detaljerade karaktärsmodellerna är. Dessutom respekteras inte de dräkter som jag satt på huvudpersonerna i mellansekvenserna och det blir en nästintill komisk effekt att i ena stunden ha ett visst utseende i stridens hetta till att ha standardutstyrseln i den efterföljande mellansekvensen.

Världen är välgjord och fylld med både lustiga och häftiga fiender. Det verkar finnas en förkärlek till varelser baserade på djur och växter och du kommer att möta både muterade rovor, stenhögar och rävar med många svansar. Runtom i spelvärlden finns det plattformsutmaningar som ger fina belöningar, ett kortspel som har lite för stor slumpfaktor för min smak samt olika skatter gömda i miljön. Det enda som skaver när jag utforskar de olika områdena är en del osynliga väggar som gärna hade kunnat integrerats i omgivningarna på ett smidigare sätt.

Överlag överraskas jag positivt av Sword and Fairy: Together Forever och förvånas över den starka berättelsen och variationen. Under de första timmarna hinner jag med både smygamoment och en variant av svävande snowboardåkande där jag måste ducka en lavin. Det känns bitvis aningen opolerat, det smyger sig in stavfel i den engelska översättningen och under en mellansekvens är skärmen bara svart. Men om serien fortsätter i den här andan hoppas jag att fler delar når oss i väst.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.