Recension: Far Lands [PS5]

Premissen för Far Lands är som den av en lagom ostig 90-talsrulle. En galen forskare har bosatt sig på en ö för att forska om bättre läkemedel för att att hela skador, men råkar istället skapa blodtörstiga zombier. Helt logiskt förvärras hans galenskap och han kommer till den sunda slutsatsen att han måste ta över världen med sin armé av odöda.

Därför sänds jag ensam för att kolla läget på ön, men mitt flygplan blir nedskjutet och kampen för överlevnad börjar inom loppet av några minuter. Till min hjälp har jag mina överlevnadskunskaper, mitt pannben av härdat stål och, ja, det var väl det.

Spel i överlevnadsgenren brukar vara ganska bra på att leda mig framåt under första stunden av spelande. Far Lands gör detta också, men glömmer bort i vilken ordning kunskaperna bör läras ut. Detta i samklang med det slumpmässiga frambringandet av fiender gör att jag, när jag precis har lagt grunden till min bas och ska leta efter två lerklumpar till en ugn, plötsligt överhopas av fiender som gör slarvsylta av mig på momangen.

Lyckligtvis är spelet någorlunda snällt när det kommer till att hitta sina prylar igen, och jag lyckas återfå min ena lerklump, några stenar och träbitar. Men här beslutar jag mig för att inte följa spelets tips på hur jag ska ta mig vidare, utan fokuserar istället på att beväpna mig och uppgradera mitt skydd.

Far Lands lånar mycket från zombie-klassikern 7 Days to Die (7/10), inklusive rejäla hack i bilduppdateringen men behåller ungefär samma grafiska stil som emellanåt är fantastiskt vacker att se på. Men här lämnas jag ofta med känslan av att produkten inte är riktigt färdigutvecklad och polerad. Jag stöter på mängder av buggar där till exempel fienderna lyckas skjuta genom terräng och träffa mig, eller där mängden material för att skapa en viss sak aldrig minskar oavsett hur mycket jag tillverkar.

Basbyggandet, som enligt mig är en otroligt viktig del i denna typen av spel, är väldigt grundläggande även om jag kan tillverka riktigt högteknologiska ting. Framför allt upplever jag att det mer eller mindre är meningslöst att bygga stora, välförsvarade baser eftersom mötena med fiender mer eller mindre är slumpmässiga. Jag nöjer mig ofta därför med att bygga ett golv, en kista och en säng när jag skapar mitt hem.

Survival-spel av det här slaget behöver fånga mig som spelare och entusiasmera mig att vilja utöka basen, uppgradera karaktären och påverka miljön. Där är The Planet Crafter (9/10) ett lysande exempel på hur upplevelsen ska vara. Tyvärr är Far Lands ett lika lysande exempel på hur man absolut inte bör gå tillväga.

Tyvärr krävs det inte speciellt många timmar för att se bakom kulisserna i Far Lands och när avslöjandet om kvaliteten står klart, blir det nästan outhärdligt att spela. Vill du tillbringa hundratals timmar i en värld med zombier och basbyggande bör du titta långt bort åt ett annat håll. På den här ön finns nämligen inte mycket mer än sten och sand. Och ett fåtal lerklumpar.