Recension: Denshattack! [PS5]

I takt med att spelbranschen har blivit svårare att slå igenom i, har fler och fler studior satsat på säkra kort och beprövade koncept för att nå framgång. Det är ju ett något kontraproduktivt sätt att försöka sticka ut, och gör att många kreativa idéer aldrig riktigt får se dagsljus. Sen har vi studior som Undercoders som har så genuint kreativa sätt att se på speldesign att det helt enkelt inte går att säga nej till dem.

Vad sägs till exempel om upplägget i Denshattack!, där du är en lokförare i ett postapokalyptiskt Japan? Du levererar ramen för att tjäna pengar, men istället för att köra ditt tåg på vanligt vis gör du skateboard-liknande trick i vansinniga hastigheter. Och som bonus till det hela leder det till en kamp mot ett dystopiskt jätteföretag. Redan efter första sekunden av första trailern var jag ombord på alla möjliga fronter.

Vår protagonist Emi lever ett ganska lugnt liv i början av spelet, åtminstone om du bortser från de voltande tågen hon kör. Av en händelse kör hon en matleverans till person som är väldigt insatt i en underground-rörelse som kallas Denshattack, och han blir väldigt imponerad av hennes färdigheter. Efter ungefär två sekunders övertalande nappar Emi omedelbart på förslaget att börja utmana lokala Denshattack-utövare i hopp om att vässa sina trick och tekniker.

Berättelsen etablerar en framtid där vi har kvaddat klimatet så pass omfattande att många av de större städerna i Japan har börjat bygga kupoler för att för att skydda befolkningen från omvärlden. Företaget Miraido bygger dessutom en underjordisk järnväg som binder ihop alla städerna och stoltserar med att du kan resa vart du vill i Japan på under en timme. Men det visar sig snabbt att detta företag kanske inte är lika godhjärtat som deras propagandavideor målar upp dem.

En av spelets absolut starkaste aspekter är den färgsprakande grafiska stilen som känns inspirerad av exempelvis Jet Set Radio och Crazy Taxi. Detta tillsammans med en riklig mängd manga-stil skapar miljöer som omedelbart fångar ögat, trots att omvärlden blixtrar förbi i de ibland hänsynslösa hastigheterna som ditt tåg lyckas uppnå. I en era där många siktar på realism står därför Denshattack! ut rejält från mängden och bjuder på en frisk fläkt. Utvecklarna har dock på något vis lyckats balansera detta stundvis visuella kaos till något som ändå känns tydligt och naturligt, vilket är extremt viktig faktor till varför detta spel är så kul att spela.

Tricksystemet är också en hörnsten i detta bygge som verkligen får allting att fungera. Jag kan medge att det tog en liten stund innan jag började lyckas bygga upp det muskelminne som krävs för att ta sig igenom komplexa passager, men spelet är samtidigt så pass förlåtande att aldrig känns frustrerande att lära sig. Kontrollpunkter på nivåerna är oftast generösa om du missar ett hopp, och det är ganska sällan det ställs konkreta krav på dig för att ta dig vidare i berättelsen. Faktum är att jag inte hade en endaste guldmedalj på någon av banorna när jag blev klar med kampanjen, men när jag sedan återvände till tidigare banor kunde jag enkelt samla på mig bättre betyg bara baserat på hur mycket jag hade lärt mig under resans gång.

I praktiken känns tricksystemet lite som en blandning av Skate-spelen från Electronic Arts och den fantastiska OlliOlli-serien från Roll7. En kombination av rörelser med högerspaken roterar ditt tåg i luften, och ju fler trick du kedjar ihop desto mer eskalerar poängskörden du kan samla in. När du har samlat på dig en tillräckligt lång kombination kan du även få tillgång till nya spår i omvärlden som du inte kunde se tidigare, och på så vis nå hemliga områden och dylikt. Varje nivå har mängder av variation och det finns dessutom mer öppna nivåer där du ska utföra en rad olika uppdrag istället för att enbart ta dig från punkt A till punkt B.

Det enda som egentligen hindrar mig från att ge detta spel full pott i betyg är att det finns bossnivåer som håller väldigt varierande kvalitet. Den bästa av dem är så pass bra att jag inte ens vill hinta om vad som sker, för det är något alla bör få uppleva utan förvarning. Men på andra sidan spektret finns det ett par som är ganska frustrerande och utdragna, vilket förtar den känsla som spelet egentligen ska förmedla. Det är i det stora hela inget som stjälper upplevelsen, utan detta är fortfarande ett av de enklaste inköpsbesluten du kommer att ha i år. Alla bör spela Denshattack!