Recension: Culdcept The First Saturn Tribute [PS5]

Nostalgi är en fantastisk känsla och att bli alldeles varm av att minnas något med glädje kan vara otroligt härligt. Ibland kan det dock visa sig att objektet man älskade inte riktigt åldrats i samma takt som ens egen smak och referensramar. Jag blev exempelvis överraskande besviken på spelen som kom med PlayStation Classic för några år sedan. Culdcept The First Saturn Tribute är ett spel som ursprungligen släpptes till konsolen SEGA Saturn 1997 och som fick en mängd följare och har fått flera uppföljare efteråt. Nu släpps det första spelet till PlayStation 5 med några nyheter som ska göra det lite mer lättillgängligt.

Culdcept är i grund och botten ett turordningsbaserat brädspel med element av kortleksbyggning i en fantasyvärld, och med den beskrivningen så har de min odelade uppmärksamhet och mitt intresse.

När jag väl startar spelet är min första reaktion att det kör i 4:3-proportioner med sorgekanter på båda sidor på min widescreen-TV. Det visar sig ganska snabbt att det handlar om en emulering där en systemmeny som nås via touchplattan på handkontrollen har lagts till. Det enda nya jämfört med originalet är att du kan snabbspara och ladda var som helst, du kan spola tillbaka till den senaste gången du passerade en kontrollpunkt i spelet och du kan slå på större belöningar och möjligheten att hela tiden se motståndarens kort.

När jag börjar spela får jag väldigt snabbt Monopol-vibbar, då grundloopen är att slå en tärning, gå runt en bana, upprätta ägarskap över områden och samla in avgifter om motståndaren landar på den. Det som skiljer är du också har kort som representerar trollformler, monster och modifierare.

Du startar spelet med en bok som innehåller 50 kort, och du låser upp nya i takt med att du avverkar matcher. Så småningom ger detta dig bättre förutsättningar att skräddarsy din kortlek för att passa din spelstil, och ger dig då bättre chans att vinna. Dock inser jag rätt snabbt att det är monstren som är viktiga och att trollformlerna är ganska menlösa. Modifieringarna behövs så sällan att de mest äter upp utrymme i din hand, så i praktiken tvingas du följa vissa mönster om du vill ha någon förhoppning om att vinna. Dessutom är monstren alldeles för snarlika varandra, och jag hade gärna sett mycket större variation både i specialförmågor och egenskapsvärden för att det skulle göra större skillnad.

Varje omgång är ganska enkel där du kan spela ett magikort, slå en tärning, gå ett antal steg och om du hamnar på en tom ruta kan du placera ut ett monster. Om du hamnar på en av motståndarnas rutor kan du slåss om du har monsterkort på handen, och om du vinner tar du över rutan och om du förlorar tvingas du betala tull. Skulle du hamna på din egen ruta kan du uppgradera den så att hyran blir större och monstret får diverse bonusar. Varje spelomgång går ut på att få ihop ett antal magipoäng som du får genom att kontrollera områden. Varje gång du har gått ett varv får du lite valuta och magipoäng (tänk Gå i Monopol för att fortsätta den analogin).

Designen på karaktärer och monster är bitvis charmig, men ganska statisk och enformig i längden, och just enformighet är ett genomgående tema i Culdcept. Varje spelomgång känns som ett jobb och efter ett par varv kan jag med ganska stor pricksäkerhet avgöra om det blir en vinst eller förlust. Det absolut största problemet för mig är att det känns väldigt slumpmässigt även om jag byggt en någorlunda optimerad kortlek. Över alla rundor jag spelar har jag en vinstprocent runt 50 och det förtar en stor del av spelglädjen för mig.

Culdcept The First Saturn Tribute är inte ett roligt spel i grunden och de få nya tilläggen gör det inte till ett bättre spel. Inget mått av nostalgi förmår mig att gilla det här. Det här kommer att förpassas långt ned i spelbiblioteket och samla damm.