Recension: Bus Simulator 27 [PS5]

Det var ett tag sedan jag satte tänderna i en bussimulator, närmare bestämt fem år sedan. Bus Simulator 21 (8/10) var en fröjd för ögat och innehöll en hel del förbättringar i själva spelmekaniken jämfört med föregångarna. Nu i denna sjunde iteration har utvecklingen lämnats över till polska utvecklaren Simteract, vilka stoltserar med många års erfarenhet gällande professionella simulatorer, bland annat inom tågtrafik.

Äventyret utspelar sig i det fiktiva Felicia Bay och precis som i föregående spel, hamnar jag i en del av världen där busstrafiken inte existerar. Mitt uppdrag blir med andra ord att få städerna på fötter igen med hjälp av alla de miljövänliga bussarna som står till förfogande. Passagerarna ska tas från punkt A till punkt B och världen ska gå från transportmisär till ett välplanerat buss-mecka.

Jag känner igen mig med en gång från tidigare spel där jag med hjälp av en kortare genomgång får till uppdrag att göra en mindre upphandling av bussar, anställa några chaufförer och framför allt planera rutter och köra dessa. Det går fort att få in känslan att ratta dessa stora bestar och inom kort sitter kontrollen av bussen som den ska. Jag rattar oblygt bland småbilar på trånga gator och får snabbt igång mitt blivande bussimperium.

De äldre spelen hade en charm i att jag började smått och fick växa till mig inom ekonomiskt rimliga gränser och här verkar det som att Bus Simulator 27 frångår konceptet en smula. Redan i början har jag flera miljoner i kassan och kan investera i rejält fina bussar, något som till en början känns fräscht. Men efter några timmars spelande känner jag att jag nog saknar den initiala småskaligheten som fanns tidigare. Det dröjer inte länge innan jag har sju bussar och fem anställda, vilket får mig att känna att den här utgåvan kanske lutar mer åt imperiebyggande snarare än själva bussimulatorn.

Medtrafikanterna i föregående simulatorer har varit något har varit en smula irriterande eller i vissa fall framkallat gapskratt beroende på deras beteende. Simteract använder sig av sin egna Traffic AI-motor för att simulera omvärldens beteende i denna titel men frågan är om den egentligen är bättre. Emellanåt möts jag av sinnessjuka krockar som får mig att dras ur simulatorns värld, och de är inte långt borta från de spektakulära buggarna i Ambulance Life: A Paramedic Simulator (2/10) där bilar mosas ihop och flyger all världens väg.

Det som jag fann otroligt tillfredsställande i de tidigare Bus Simulator-spelen var belöningssystemet, som delade ut pluspoäng för korrekt nyttjande av färdriktningsvisare, bussens placering vid hållplatser och att hålla rätt hastighet. Det återfinns självklart i den här utgåvan också men med en del irriterande fel. Väldigt ofta när jag blinkar för att svänga i en korsning, registrerar systemet detta som att jag inte blinkar och ger mig minuspoäng istället. Den här typen av fel kan tyckas vara petitesser, men i ett spel där varje spelmoment nagelfars, är det en synd att misstolka spelarens lyckade försök som misslyckanden.

När det kommer till grafiken anser jag att det finns mer att göra för titeln när den körs på PlayStation 5-hårdvaran. Visserligen har jag möjlighet att välja mellan prestanda och bildkvalitet, och detta påverkar upplevelsen en hel del, men jag kan inte komma ifrån att bilarna som syns i backspegeln hackar som om de har en uppdateringsfrekvens om 2 bildrutor per sekund. Sidobackspeglarna används ganska flitigt för att hålla koll på trafiken i förstapersonsvy och är därför svårt att förbise.

Sammanfattningsvis är Bus Simulator 27 en ganska bra simulator för dig som är ute efter en trevligt spel med låg intensitet. Jag misstänker dock att seriens före detta utvecklare Stillalives nya spel Bus Bound (6/10) kommer att tilltala mig mer. Och kanske dig med?