Kan The Adventures of Elliot: The Millennium Tales bli min nästa Zelda-förälskelse?

Så fort jag tänker på Zelda-spelen, går mina tankar först och främst till The Legend of Zelda: A Link to the Past. Enligt mig, finns det få spel som väcka liv i nostalgin på samma sätt som denna klassiker som Nintendo släppte för 35 år sedan. Visst finns det nya titlar som anammar mekaniken från Zelda-spelen som till exempel Darksiders där spelaren låser upp förmågor som används för att komma åt nya ställen och självklart med bossar där de nya färdigheterna sätts på prov. Men dessa titlar anammar de traditionella mekanikerna till sin värld, till sin utformning.

Vad jag vill komma till är att det finns få spel som mer eller mindre kopierar stilen och känslan från A Link to the Past och som på så sätt kan stilla den där nostalgiska längtan efter det. Men det ser ut att bli ändring på det inom kort eftersom Square Enix i mitten av juni kommer att släppa The Adventures of Elliot: The Millennium Tales.

Smaka på min nya änterhake – i ansiktet!

Vid första anblick ser det här ut som ytterligare ett spel i Octopath-serien, men när jag dyker lite djupare i titeln skymtar jag snabbt tydliga paralleller med Nintendos storverk. Sedan 19 maj finns en demo-version av spelet, vilken funkar som en prolog till huvudspelet, och från vad jag har upplevt hittills uppfyller det alla krav som jag har på ett nytt Link to the Past, fast i Octopaths otroligt vackra pixel-palett.

Hjälten i spelet är Elliot och han är en fullfjädrad äventyrare som inte drar sig för att nedkämpa monster eller stirra faran i vitögat. Efter an audiens med rikets kung, får han i uppgift att undersöka några bortglömda tempel. Efter några besök i dessa, framkommer det att en av konungens närmsta män har kommit över verktyg för att resa tillbaka i tiden. Självklart planerar han att ändra nutiden till sin fördel och det blir Elliots uppgift att stoppa honom.

Nej, det är inte det nya Octopath-spelet, men vackert är det!

Demo-versionen tar inte speciellt många timmar att spela klart men mot slutet känner jag ändå igen många av de funktioner och mekaniker som jag tycker så mycket om från det gamla Zelda-spelet. Visst är en del funktioner lite moderniserade, men grundkonceptet är ändå troget sin inspirationskälla. Runt om i världen hittar jag stenbumlingar som blockerar vägen och självklart behöver jag bomber för att spränga dem, jag stöter på fiender som bäst bekämpas med pilbåge, och givetvis finns det mängder av grottor där jag sätts på prov för att låsa upp ökad livskraft eller nya färdigheter.

Den 18 juni släpps det kompletta spelet till PlayStation 5 men om du vill prova på demo-versionen, finns den tillgänglig på PlayStation Store. Personligen ser jag verkligen fram emot att sätta tänderna i den fullständiga versionen efter att ha dammsugit demot på innehåll. Det här kan mycket väl bli årets spel för mig.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.