Full pott: PSbloggens höjdarspel del 3

I denna veckas upplaga av Full pott, tänkte vi låta ljuset skina på två olika slags speltyper; de som andas dåtid och de som är utvecklade av mindre spelstudior. Även om dessa genrer kan skilja sig åt, är det en sak som är gemensamt för samtliga spel i detta inlägg; spelglädjen.

Oavsett om det handlar om äventyr i gruvor, högoktaniga musiktitlar eller oförlåtande bergsklättring så är vi på bloggen rörande överens om att indietitlar och retro-spel är här för att stanna. Tack och lov för det!

SteamWorld Heist 2016-06-15

SteamWorld Heist_20160607191842

Recensent: Jesper

Att ta ett tvådimensionellt äventyrsspel innehållande klassiska plattformselement och utforskande och spinna vidare på den skapade världen för att leverera en helt ny upplevelse, kräver sin studio. Göteborgsutvecklaren Image and Form International gör precis det, och skänker oss spelare i och med SteamWorld Heist, ett turordningsbaserat strategispel stöpt i roguelike-form. För mig låter det bisarrt, men uppenbarligen föll det dig på läppen. Vad är det som gör denna titel så unik för dig och vad föll du för mest?

Det är kombinationen av världen med steampunk-miljöer och handritade unika robotar blandat med ett underhållande stridssystem med ett oväntat djup. SteamWorld-spelen bjuder på en genomtänkt och vacker värld som lånar delar både från pirat- och vilda västern-tema. Det som sticker ut mest i jämförelse med andra taktiska rollspel är hur Y-axeln används, då karaktärerna kanske sitter i skydd mot attacker från samma våning medan det går att skjuta diagonalt från andra våningar.

Thumper 2016-10-14

Thumper_20161007182428

Recensent: Jesper

När det kommer till rytmspel utan plasttillbehör, finns det två kategorier som jag uppskattar; de enklare varianterna där jag som spelare trycker på specifika knappar i takt med musiken och de där ett befintligt koncept förädlas med kraftiga inslag av rytmiskt handlande. Thumper faller helt klart i den senare kategorin som jag oftast trivs mycket bra i. Vad är det enligt dig som får denna titel att stå ut jämfört med liknande verk som till exempel Rez Infinite (8/10) eller Amplitude (7/10)?

Det som fick mig att fullkomligt älska Thumper är den otroliga inlevelsen och hur väl upplevelsens alla komponenter gifter sig. Den snabba framåtrörelsen, det metalliska utseendet med matchande ljudeffekter och den dova, tunga musiken tillsammans med en hög svårighetsgrad som tvingar mig att fokusera till 100%. Det är den typen av spel där alla sinnesintryck måste fokusera på spelet annars klarar jag inte av banan. Efter jag skrev recensionen har spelet även fått stöd för PlayStation VR som hjälper till med fokuset och lyckas om möjligt med att ytterligare höja inlevelsen.

Aaero 2017-04-18

Recensent: Martin

Mad Fellows Games musikaliska flygspel väckte en euforisk känsla inom dig medan du jagade höga poäng. Men vad var den avgörande faktorn som fick dig att sätta högsta betyg till detta Kickstarter-projekt?

Under mina första omgångar med Aaero, föll jag handlöst för musiken. De vibrerande, vobblande och skrikande hänslynslösa Dubstep-låtarna passade som hand i handske i de landskap som jag flög över. Men efter en stund började jag mer och mer inse genialiteten i att låta mina missiler flyga iväg i takt med musiken. Visst kändes det grymt bra att avlossa salvor i takt till snabb dubstep, men samtidigt fylldes jag av en krypande panikkänsla då låtarna gick långsamt och det tog flera sekunder innan de träffade sitt mål.

Ett ytterligare genialiskt drag är såklart när jag måste styra skeppet i specifika banor för att följa melodin också. Enkelt till en början men mardrömslikt i senare verk.

Celeste 2018-03-08

Recensent: Jerry

Matt Makes Games väljer bort det frenetiska flerspelarläget som de levererade i Towerfall Ascension (8/10) och fokuserar istället på bergsklättring. Självklart stannar dock de välplanerade banorna med fällor utplacerade med djävulsk precision kvar. Vad är det med Celestes äventyr som gör att du tycker så bra om det? Handlar det om berättelsen och karaktärens vilja att möta sin rädsla eller det faktum att spelet är precis lika oförlåtande som till exempel Souls-spelen?

Celeste Mountain är vad jag skulle kunna föreställa mig att klättra uppför ett riktigt berg med svåra prövningar. Jag har inte tagit mig an ett plattformsspel med hårda prövningar sedan 1980-talet, och det är en imponerande merit av Matt Makes Games att kunna bibehålla NES-erans tuffa motstånd. Spelet växte ju högre upp jag klättrade och den djupa berättelsen värmde mitt hjärta.

Budskapet i Celeste var att hitta mitt inre mod, för det fanns där, begravd i rädsla och dålig självkänsla. Jag såg mig själv i den bergsklättrande kvinnan och när vi nådde bergstoppen, ackompanjerat av underbar musik hela vägen, var ett av de mest minnesvärda ögonblicken och en betydelsefull seger mot mina egna inre demoner.