Full pott: PSbloggens höjdarspel del 2

2018 är ett ganska stort år för PSbloggen. Inte nog med att vi närmar oss 750 publicerade recensioner; i november fyller vi dessutom 5 år! Därför är det ju extra passande att rada upp guldkornen för er att gotta er i, eller hur?

Temat för denna upplaga av ”Full pott” är återutgivningar. I redaktionen har vi delat ut inte mindre än fem tiopoängare till spel som är uppolerade versioner av forna verk och som har möjliggjort för nya spelare att återuppleva episka händelser och berättelser i spelvärlden.

Journey 2015-07-29

Recensent: Johan

Journey är thatgamecompanys senaste verk, och förmodligen det sista PlayStation-exklusiva spelet som vi får se, om vi ska lita på vad ryktena säger om det kommande experimentet ”Sky”. Jag förmodar att du skulle ha gett Journey full pott om du recenserat spelet till PlayStation 3, men vad är det egentligen som gör denna resa så magisk, oavsett vilken upplösning den levereras i?

Journey är ett skolexempel på hur visuellt historieberättande ska läggas upp och implementeras. Inte nog med att de klämmer in en gripande berättelse om en resa genom livet på ungefär två timmars speltid, de gör det dessutom helt utan dialog. De magiska miljöerna och Austin Wintorys prisbelönta soundtrack smälter sedan ihop med helheten och skapar ett av de viktigaste spelen som någonsin har gjorts.

Bioshock: The Collection 2016-10-03

Recensent: Jerry

Att ge en samlingsutgåva innehållande tre fullspäckade titlar full pott, kan säkert te sig dumdristigt eller naivt, men å andra sidan är det inte vilken spelserie som helst vi berör här. Bioshock förändrade världsbilden fullständigt när det gäller FPS-genren genom att leverera en kuslig och futuristisk värld som ändå kändes gammal, samtidigt som berättelsens djup var av sällan skådat slag. Vilken av titlarna tycker du är starkast och vilka är dina starkaste minnen från din tid i Bioshock-universat?

Amerikansk historia har alltid fascinerat mig och mitt intresse för detta har jag ärvt av min far. Eftersom det finns massor av gamla ting inom mekanik och kultur i Bioshock-spelen, känns det kul att få se det förflutna med egna ögon, även om Bioshock känns som en tripp till Twilight Zone. Jag har en särskild förälskelse i Bioshock Infinite, då det behandlar amerikansk historia med respekt och passion. Jag har många favoritminnen från trilogin och därför är det svårt att välja endast en. Men det är något särskilt när Elisabeth vill dansa efter att Booker räddat henne från tornet och hennes beskyddare Songbird. Hon utstrålar entusiasm i den scenen och för mig är det lätt att svepas med i hennes lycka.

Full Throttle Remastered 2017-04-27

Recensent: Anton

Om någon skulle komma fram till mig och fråga vilka de bästa spelen genom tiderna är, skulle jag förmodligen svara Full Throttle och Burnout Paradise utan att blinka. Som av en händelse återfinns båda titlarna i detta inlägg, men när det kommer till Lucasarts magnifika epos i form av Full Throttle, har det en speciell plats i mitt hjärta. Levereras tiopoängaren enbart tack vare nostalgifaktorn eller finns det något annat som gör detta till ett mästerverk?

Dialogen, röstskådespelet, finurligheten i de relativt realistiska pusslen, stämningen, MUSIKEN, den övergripande världsdesignen, de detaljrika och levande skådeplatserna, spänningen, humorn, bågarna, och framför allt karaktärerna. Adrian Ripburger, Bolus och Nestor, Miranda, Maureen, Malcom Corley och så klart Ben, är alla figurer som sätter sig som tatueringar rakt in i spelsjälen.

Wonder Boy: The Dragon’s Trap 2017-04-28

Recensent: Jerry

Att ta ett tidigare mästerverk, krossa det i beståndsdelar och sedan bygga upp det igen med dagens verktyg, måste jag kategorisera i avdelningarna för total galenskap och modighet. Utvecklaren Lizardcube verkar dock inte ha några som helst problem med att balansera respekt för originalet med nydanande och nytänk. Vad kände du egentligen när du startade upp denna nyutgåva? Var du rädd för att dina minnen från förr skulle besudlas, eller lyckades du övervinna din fruktan och ta dig an denna nya upplevelse på ett öppet sätt?

Jag var aldrig varit rädd för att Wonder Boys tredje äventyr skulle bli en besvikelse, men visst har jag funderat på hur Lizardcube skulle göra med projektet. Jag var glad av att se de klassiska karaktärerna i nya upplagor, och att varje fiende placerades på exakt samma ställe var respektabelt imponerande. Men när jag fick se en fjärde färgpalett på fienderna och nya outforskade områden förstod jag att Lizardcube vågade pressa in nytt innehåll. Det var precis vad Wonder Boy: The Dragon’s Trap behövde, och jag kände mig som ett glädjefyllt barn igen.

Burnout Paradise Remastered 2018-03-22

Recensent: Martin

Du har tillbringat väldigt många timmar med detta spel spritt över många år. Vad är det som gör att detta verk fortfarande håller så pass bra mot tidens tand?

Jag tycker att Criterion Games har gjort något i stil med det Nintendo gör upprepade gånger. De har fokuserat på spelglädjen och levererar ständigt utmaningar och nya mål, trots att jag klarat av det mesta i spelet flera gånger om. Jag tyckte att Burnout Paradise såg fantastiskt ut under PlayStation 3-eran, men faktum är att jag inte tänker på det när jag spelar i högre upplösning på PlayStation 4. Det om något tycker jag är ett kvitto på att spelet levererar på alla cylindrar, drivet av 100% spelglädje.

Vilket är din fullpoängare när det kommer till återutgivna spel?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.