Recension: Zero Time Dilemma [Vita]

Det finns en spelserie som har fått mig att klia mig huvudet, svära, skrika obsceniteter mot min bärbara spelkonsol och tro att jag börjat bli galen. Allt började en gång i tiden med Nine Hours, Nine Persons, Nine Doors (9/9/9). Zero Escape heter den, och den avslutande delen, Zero Time Dilemma, är här nu.

9/9/9 släpptes aldrig i Europa av någon anledning, och det gick därför under radarn hos väldigt många spelare. Men de som provade den märkliga blandningen av visuell roman, äventyrsspel och pussellösning fastnade stenhårt, både för att pusslen kunde vara lite långsökta och kluriga och för att karaktärerna och handlingen var något utöver det ordinära. Multipla, parallella trådar att följa, och nästan lika många olika slut som du eller jag har fingrar gjorde att mångas hjärnor började överhetta mot slutet.

Ett par år senare kom en uppföljare som är lite mer bekant i våra regioner – Virtue’s Last Reward. Stora delar av grundkonceptet är kvar – en lång, komplex och flertrådad handling blandad med knepiga pussel och intressanta karaktärer.

Jag lyckades dock överleva!

Oddsen är stackade mot deltagarna i Zero Time Dilemma

Dessvärre sålde Virtue’s Last Reward, trots att det hyllades av kritiker, inte särskilt bra och framtiden för spelserien såg väldigt länge mörk ut. Men för ett drygt år sedan visades någonting nytt upp under Anime Expo. Spelets förläggare hade lyssnat på en rabiat och passionerad samling av fans. Vi skulle få mer galenskap.

Denna galenskap är nu äntligen här, och jag har under ett par veckors tid svurit, klottrat i anteckningsblock och rivit mitt hår i frustration över vissa pussel som Zero Time Dilemma sätter upp som vägspärrar. Men när eftertexterna har rullat för sista gången kan jag ganska lätt konstatera att det var värt smärtan och väntan.

Zero Time Dilemma följer i mångt och mycket de tidigare spelens mallar men justerar spelreglerna en smula där det behövs. I en lite dystrare framtid finns det en experimentell bas för att simulera livet på Mars. Nio modiga försökskaniner som ställt upp i ett experiment blir dock kidnappade och inlåsta i en bunker och tvingade att spela ett spel på liv och död.

Handlingen utspelar sig i små, korta fragment. Det här är bara en liten del av helheten.

Handlingen utspelar sig i små, korta fragment. Det här är bara en liten del av helheten.

Spelreglerna är enkla. Ingen kommer ut ur den underjordiska bunkern såvida inte sex av de nio karaktärerna är döda. Men vilka skall leva och vilka skall dö? Här börjar Zero Time Dilemma direkt tvinga mig att fatta mörka beslut. Och under spelets gång blir det knappast mildare i sin behandling av mitt psyke. Karaktärerna är kanske lite mindre minnesvärda än föregångaren (trots att vissa favoriter gör sin återkomst) men handlingen, vissa karaktärsögonblick och pusslen är lite mer slipade. Där Virtue’s Last Reward framemot slutet framstod som komplett, obegriplig rappakalja finns det här en tydlig röd tråd som med facit i hand faktiskt går att följa.

Behöver du ett spel som är lite mer utmanande än Danganronpa: Trigger Happy Havoc (8/10) och Ace Attorney-spelen är Zero Time Dilemma någonting du bör spana in – det är definitivt ett av de starkaste spelen inom äventyrspusselgenren. Glöm bara inte bort att även plocka upp föregångaren – Virtue’s Last Reward.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.