Recension: YIIK: A Post-Modern RPG [PS4]

Ackk Studios är en väldigt liten indie-utvecklare som består av grundarna; Andrew och Brian Allanson samt ett fåtal ytterligare individer. Fokus ligger hittills helt och hållet på att skapa retrodoftande spel med unika synsätt på spel.

I YIIK: A Post-Modern RPG kombinerar studion skön pixelgrafik som hämtad från Day of the Tentacle, mosar in turordningsbaserade strider med idéer hämtade från Squaresofts tidiga dagar och blandar med rejäla skopor av inspiration från de magnifika Costume Quest-spelen.

En helt vanlig kväll i den amerikanska förorten år 1999

Alex Eggleston har precis lämnat livet som college-studerande bakom sig, och har börjat upptäcka den skrämmande annorlunda vuxenvärlden. Ännu mer skrämmande ter sig världen när Alex en kväll följer en katt, hittar en mystisk kvinna i en nedlagd fabrik och därefter får bevittna att hennes bortrövande.

Äventyret tar ordentlig fart, och precis som i vilket japanskt rollspel som helst, adderas fler hjältar till Alex modiga grupp. Spelet utspelar sig också i en JRPG-inspirerad miljö där jag vandrar runt på en övergripande karta och kan äntra mer detaljrika områden för att utforska dem.

Stridssystemet bjuder på en härlig variation där varje karaktär har sitt unika sätt att attackera fienderna. Alex älskar musik och därför består hans moment i att tajma områden på en LP-skiva i en ökande takt. Hans barndomskamrat är fotograf och därför behöver jag inför varje attack ta foton genom att trycka på rätt knapp vid rätt tillfälle.

Varje rollspel av rang behöver en mimic!

En liknande mekanik används för att kontra eller undvika fiendernas attacker och beroende på hur allvarlig skada attacken kan ge, bjuds jag på en motsvarande utmaning. Tajmar jag knapptryckningarna perfekt kan jag undslippa attacken helt, men klickar jag riktigt dåligt, erhåller hjälten full skada.

Överlag känns upplevelsen i YIIK (egentligen Y2K, eller år 2000) som ett kärleksbrev till nittiotalet med sina ungdomsidentiteter, äventyr och tillhörande speltitlar. Grafiken passar perfekt till upplevelsen, trots sin enkelhet och emellanåt oförmåga att visa viktiga detaljer.

Röstskådespeleriet håller, enligt mig, en väldigt hög standard där karaktärerna känns levande och verkliga tack vare ett välskrivet manus. Min enda kritik till spelet handlar om mängden text som jag måste trycka mig förbi, kombinerat med det faktum att varje knapptryckning även har en liten paus efter sig. Jag kan alltså inte snabbt klicka mig igenom ointressant text, utan måste vänta på att texten har fyllt textrutan.

Är du en spelare som saknar estetiken i Lucasarts eller Sierra’s äventyrsspel, älskar japanska turordningsbaserade rollspel och uppskattar övernaturliga berättelser med anknytning till 90-talet? Då är denna titel ett måste!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.