Recension: Wick [PS4]

Skildringen av skräckspel kräver en hel del fingertoppskänsla. Det är en konstant balansgång mellan att erbjuda något som känns aningen bekant för att sedan överraska med något som får spelaren att känna sig otrygg. Genren har blivit mer populär i takt med den växande indiespelmarknaden, med bland annat Slender: The Arrival (7/10) i spetsen.

I Wick får vi utforska en skog, som enligt sägnen ska vara hemsökt av försvunna barn som enbart syns i skenet av ett stearinljus. För att motbevisa detta placeras huvudpersonen mitt i skogen av sina kompisar vid midnatt, med förbundna ögon. Riktigt trevliga kompisar med andra ord.

Det huvudsakliga målet i spelet är att överleva mellan midnatt och klockan sex på morgonen i denna obehagliga skog, och det är ju som förväntat inte lika enkelt som det låter. Det visar sig att sägnerna stämmer, och ondsinta barn är ute efter att se till att din vistelse blir så jobbig som möjligt. För att hålla koll på din omgivning bär du med dig ett stearinljus, som i all ärlighet borde reklameras på grund av den löjligt korta brinntiden. Du kan dock hitta ytterligare ljus spridda runt i vildmarken, och det blir en konstant avvägning mellan att springa och gömma sig och hitta nya ljus.

Så går det när man lägger ut stadstrafiken till lägstbjudande bolag.

Så går det när man lägger ut stadstrafiken till lägstbjudande bolag.

Varje timme på klockan fungerar som en nivå, vilket innebär att du åtminstone slipper köra allt i ett svep. Svårighetsgraden eskalerar dock markant för varje timme som går, och antalet fiender blir fler och aggressivare. Till en början känns det som ett ganska välgjort spänningselement att kämpa mot klockan för att hålla sig vid liv, något som blev populariserat i PC-spelet Five Nights at Freddy’s. Det förvandlas dock snabbt till frustration med tanke på hur svårt det är att undvika fiender när de är i närheten.

Ett skräckspel står och faller med förmågan att etablera stämning, och detta är nog den största besvikelsen i Wick. Det är meningen att du ska befinna dig i en beckmörk skog, men det känns mer som skymning med lite dimma. Ljudet är emellanåt ganska bra, men att de bara erbjuder en stereomix och skippar surroundljudet är för mig en gåta.

Där inne finns garanterat inga spöken.

Där inne finns garanterat inga spöken.

Utöver själv överlevnadsbiten finns det en del prylar att samla på sig under din farofyllda skogspromenad. De fyller dock ingen större funktion mer än lösa berättelsetrådar och lite extra uppmuntran till utforskning av den något tråkigt designade miljön. Föremålen är ibland ganska svåra att hitta, då de inte riktigt sticker ut i miljöerna speciellt bra. Lyckligtvis behöver du inte samla på dig alla på en gång, utan de sparas även om du skulle råka dö.

Wick har ett upplägg som borde fungera ganska bra, med tanke på att utvecklarnas inspirationskällor har varit framgångsrika. Problemet är att genomförandet inte riktigt håller speciellt hög kvalitet, och element som ska vara skrämmande, snarare är irriterande. Det finns spår av något lovande, men det blir tyvärr aldrig mycket mer än så.

Kommentera