Recension: Vambrace: Cold Soul [PS4]

När min chefredaktör på bloggen beskrev Vambrace: Cold Soul i förra veckan med orden ”Taktisk dungeon crawler liknande Darkest Dungeon” väcktes mitt intresse som av en väckarklocka. Darkest Dungeon var för mig ett av 2016 års bästa spel och hela formeln som byggde upp spelet passade mig som hand i handske. Att få spela ett spel med liknande upplägg är därför något jag gärna tar mig an.

Vambrace: Cold Soul är ett tvådimensionellt äventyr som huvudsakligen utspelar sig i två olika städer, det underjordiska Dalearch och det frusna Icenaire. Spelets handling kretsar kring äventyraren Lyric som i jakten på sin avlidna fars hemligheter har begett sig till dvärgarnas land där de två städerna är belägna. Icenaire har genom en förbannelse blivit inkapslat av is och en dödlig snöstorm hamrar konstant staden vilket gör den till en farlig plats att vistas i.

Då Icenaires befolkning har tagit skydd i Dalearch är det därifrån jag som spelare utgår inför varje uppdrag. Jag kan handla, skapa och uppgradera utrustning, göra små sidouppdrag och fördjupa mig i spelets handling genom att prata med de många medborgare som finns där. När jag känner mig redo kan jag vid den lokala anslagstavlan rekrytera kämpar av olika slag som kan följa med mig upp och utforska den frusna staden ovanför.

Väl uppe i Icenaire möts jag av en labyrint av gator. I de olika stadsdelarna finns skatter att hitta, monster att besegra och uppdrag att slutföra. Du kan ha upp till fyra karaktärer som var och en har en mätare för hälsa respektive uthållighet, vilket är viktigt att hålla koll på i det stränga klimatet du befinner dig i. Allt eftersom du utforskar de olika gatorna dräneras nämligen din uthållighet och de många fienderna bryter långsamt ner din hälsa i striderna.

Dina karaktärer har även olika styrkor när det kommer till att upptäcka fällor, sköta om sina kamrater när man campar, köpslå med eventuella köpmän eller att hitta värdefulla skatter. På nästan varje gata finns det nämligen en händelse eller möjlighet av något slag. Det kan vara en lämplig plats för att tända en lägereld och återhämta sig på, en spricka i väggen att utforska, en spöklik karaktär som vill köpslå och så vidare.

Striderna i spelet är upplagda som två sidor av ett slagfält. Varje sida består av fyra rader där dina karaktärer tar upp varsin rad på den ena sidan och motståndarna tar upp den andra. De olika karaktärs- eller monsterklasserna har varierande set med förmågor som är effektiva beroende på hur individerna är placerade.

En bågskytt kan exempelvis attackera alla rader på motståndarsidan förutsatt att den är placerad långt bak i mina egna led. Likaså gör min riddare bäst ifrån sig om den står längst fram. Där kan den göra ordentligt med skada, men framförallt mot de fiender som står närmast. För att krydda till det hela lite ytterligare har mina karaktärer specialförmågor som behöver laddas upp innan jag kan använda dem. Många av motståndarnas förmågor påverkar dessutom individerna och placeringarna på olika vis vilket kan göra striderna till pussel där jag får improvisera fram lösningar allt eftersom.

Vambrace: Cold Soul har mycket att bjuda på och jag är imponerad över hur mycket energi utvecklarna har lagt på att skapa en djup och intressant värld för spelet att utspela sig i. Den tecknade stilen är charmig och ger både karaktärer och miljöer ett utseende som matchar spelets universum perfekt.

Det jag egentligen har mest att tycka till om är relaterat till utforskandet och striderna. Rörelseanimationerna känns lite sladdriga och blygsamt designade i dessa, vilket får vissa figurer att kännas som sprattelgubbar när de utför vissa handlingar. Det gör även att det ibland kan vara svårt att hänga med i vad en handling faktiskt hade för effekt, något som kan avgöra liv eller död i en strid.

Spelet kan kännas lite svårtillgängligt i början och har definitivt förbättringspotential, men när man väl har kommit in i alla dess funktioner, symboler och handling så är det ett trevligt spel jag helt klart rekommenderar.