Recension: Unravel Two [PS4]

Unravel (7/10) blev lite av en publikfavorit under E3 2015, då skaparen Martin Sahlin charmade den samlade journalistkåren och många tittare där hemma med sin lätt obekväma presentation och en fysisk version av Yarny. Det lilla garntrollet blev lagom varmt mottaget när själva spelet kom ut, men spelets hemtrevlighet och mysighet blev nästan unisont hyllat.

Unravel Two börjar på ett vackert hav i storm. Den röda protagonisten kämpar förgäves med att hålla en liten fiskebåt på rätt köl. När de ilskna vågorna till slut blir för mycket kastas hen iland på en karg ö. Men vår hjälte är inte ensam, ur en uppspolad väska kryper en blå garntott fram och tillsammans beger de sig mot öns ståtliga fyrtorn.

Framgångsrika platformspussel kräver en av två saker. En responsiv och exakt kontroll och/eller en njutbar värld full av ledtrådar och lösningar. Unravel Two löser båda elementen, men det är främst ögongodiset och stämningen jag njuter av. Parallellt med resan genom diverse nordiska miljöer berättas en historia jag inte vill avslöja i onödan, men Coldwood Interactive har lyckats kombinera interaktivitet och berättarkonst på ett högst föredömligt sätt.

Hjälp till självhjälp.

Svårighetsgraden är rätt låg, speciellt om du inte jagar alla hemligheter på varje bana utan fokuserar på att komma vidare. Det är dock inte alltid uppenbart vad som är nästa logiska steg, och det kräver bitvis viss koncentration gällande det finmotoriska för att ta sig till det tänkta målet. I jämförelse med t ex LittleBigPlanet är spelet långsammare och har inte lika tajt spelkontroll, men samtidigt finns här en historia som förtjänar mer omtanke.

Några få gånger svär jag över att styrningen är lite skakig, men jag misslyckas oftast på grund av min egen oförmåga. Spelet krånglar definitivt inte till det, men jag blir lite förvånad när en helt ny spelmekanik introduceras sent i spelet. Rent tematiskt och berättarmässigt fungerar det dock ypperligt. Både musik och miljöer hjälper till att hålla mig trollbunden. Jag gillar också hur den nordiska faunan arbetats in både som bakgrund samt aktiva hot och hinder. Med det sagt innehåller Unravel Two den fulast animerade älgen jag har sett på länge.

Tanke var ursprungligen att jag skulle spela tillsammans med en kompis, men jag fastnade rätt snabbt i pussellösning på egen hand. Spelet blir förmodligen lättare med två spelare, främst i flera av plattformselementen där två personer parallellhanterar problem, och två hjärnor borde vara en bättre förutsättning när det ska kluras ut hur vissa pussel ska lösas. Med det sagt saknade jag aldrig tvåspelarläget och det är bra jobbat av Coldwood att få till ett välgjort enspelarläge i ett spel som så uppenbart är riktat mot soffsamarbete.

Precis som i varje svensk villaträdgård innehåller Unravel Two trampoliner.

Speltiden är klart underhållande 8-10 timmar beroende på skicklighet och vana, men både tidsutmaningar och klart svårighetshöjande extrasamlande kan nog få spelet att räcka minst det dubbla. Mer viktigt än lång speltid är att detta verk saknar transportsträckor och utfyllnadsnivåer.

Unravel Two är en trevlig modern saga som nyttjar både spelmediets unika egenskaper, Yarnys inneboende gullighet kontrasterat mot samhällets mörkare element och blandar det med klassisk nordisk naturromantik och mystik. En varm rekommendation!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.