Recension: Uncharted: The Lost Legacy [PS4]

En hel del speltimmar har jag tillbringat tillsammans med Nathan Drake i Uncharted-serien, faktiskt såpass många att jag känner att jag nästan har tröttnat på vårt förhållande. Jag vet inte om det är karaktärsstilen som jag blivit mätt på eller matinéfilmupplägget som tappat sitt lyster.

Oavsett vad, känns det dock oerhört intressant att ta del av den friska fläkt som Naughty Dog levererar i sidospåret Uncharted: The Lost Legacy. Av Nathan Drake syns inte ett spår, utan istället äntrar den vackra och starka Chloe Frazer scenen tillsammans med den före detta antagonisten Nadine Ross från Uncharted 4: A Thief’s End (10/10).

Vilken vy! #BFF #India #nofilter #LML

Vilken vy! #BFF #India #nofilter #LML

I detta nya äventyr är Chloe på jakt efter en gömd stad i Indiens djungel; en stad som sägs innehålla en av de mest betydelsefulla artefakterna i den indiska mytologin. Till skillnad från andra spel i Uncharted-serien, håller sig manuset till ett enda land på världskartan, något som hjälper mig att bli av med lite av matinésmaken. Istället fokuseras all kraft på Indien med sina överbefolkade samhällen, vilka kontrasteras väl av den enorma vildmarken som innehåller fullständigt magiska vyer.

Varje gång jag startar ett nytt spel i serien, förundras jag över vad grafikerna och programmerarna i utvecklarstudion lyckas åstadkomma, och The Lost Legacy är definitivt inte något undantag. De magiska miljöerna avlöser varandra en efter en och erbjuder allt ifrån fantastiskt livfulla marknader, djungelvyer med rikt djurliv, till oslagbart vackra tempel med invecklade och trovärdiga mekaniska pussel.

I jakten på den gyllene elefantbeten tillhörande guden Ganesh, upplever jag Uncharted-spelens signum i form av utmanande eldstrider och självklart en hel del klättrande. Precis som i seriens fjärde del, har Chloe och hennes kompanjon tillgång till en del redskap för att svinga sig runt nivåerna och klättra uppför väggar – här erbjuder sidospåret inga nyheter över huvud taget.

OK Nadine, kan du stanna kvar här så fixar jag honom? Stanna här sa jag!

OK Nadine, kan du stanna kvar här så fixar jag honom? Stanna här sa jag!

Vad som däremot känns enormt uppfriskande, är att jag äntligen får möjlighet att följa två starka, kvinnliga hjältar i ett gemensamt äventyr. De underhållande dialogerna som vi är vana vid från föregående spel, finns självklart kvar och känns till och med ännu vassare på sina håll. Chloe och Nadine har en personlighetskemi som klaffar perfekt, redan från de första scenerna de har tillsammans.

Det är dock inte alltid som samarbetet går smärtfritt. I eldstriderna upplever jag min kompanjon som ganska kompetent på slagfältet. Nadine känns proaktiv, träffar ganska ofta sina mål och lyckas även väldigt väl när det kommer till slagsmål och att smyga. När situationen emellanåt glider ur vår kontroll och jag snabbt behöver ta skydd, känns det dock som att hon är i vägen väldigt ofta.

Skyddssystemet är nedärvt från de första spelen och bygger på att jag trycker på en knapp för att gömma mig från fiendens kulregn. Eftersom min följeslagares intelligens består av att försöka hålla sig i min närhet, blir situationerna tyvärr ohållbara emellanåt. Vid ett flertal tillfällen hör jag det elaka ljudet av ett raketgevär som avlossas och när jag försöker ta skydd bakom ett solitt föremål, sitter ofta någon annan i vägen och hindrar mig från att effektivt komma ur projektilens bana.

The Lost Legacy är ett fullvärdigt spel i Uncharted-serien och ska definitivt inte klassas som extramaterial eller tillägg. Den enorma detaljrikedom som erbjuds i miljöerna, det proffessionellt skrivna manuset och den väl genomarbetade mekaniken som spelet bygger på, gör det till ett måste i varje Nathan Drake-fans samling. Drakes frånvaro ser jag i detta fall bara som en frisk fläkt – jag ser fram emot fler äventyr tillsammans med Chloe och Nadine!

Ett svar
  1. Macke86

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.