Recension: Tom Clancy’s The Division 2 [PS4]

Tom Clancy’s the Division (8/10) blev en rejäl snackis när det presenterades på E3 2015 med en sjukt snygg regisserad trailer. När spelet kom ett år senare var det inte riktigt samma spel. Klassiskt Ubisoft-manér skulle man kunna säga. Men sedan hände något; utvecklaren Massive jobbade aktivt med spelet under året och produkten som erbjöds när slutdelarna nöttes, var betydligt bättre.

Nu påstår både Massive och Ubisoft att de har lärt sig sin läxa från förra gången och lovat att släppa ett betydligt bättre och mer välpolerat spel från början. Häng med till Washington D.C. och se om det stämmer.

Men först, jag håller inte med Johan i hans recension om att The Division är en skjutare. För mig är både det första spelet och detta mer ett rollspel som andas mer Diablo III: Reaper of Souls (9/10) än det gör Call of Duty eller Tom Clancy’s Ghost Recon Advanced Warfighter. Det handlar mer om att bygga rätt build och se till att ha rätt vapen för denna, än simpelt pang-pang som ofta förekommer i en skjutare.

Första uppdraget, se till att befria Vita huset

Denna gång är vi alltså i Washington D.C. Viruset har spridit sig hit, presidentens plan har störtat och landets ledare är spårlöst försvunnen. Som grädde på moset är The Divisions kommunikationsutrustning utslagen och när du kommer på plats har de sista styrkorna samlats i Vita huset som de försvarar till varje pris. Ditt uppdrag blir att se till att komma i kontakt med andra divisioners agenter, återupprätta kommunikationsutrustningen och ta tillbaka staden, kvarter för kvarter.

Det är ett imponerade spel som Massive Entertainment har byggt. Jag har aldrig varit i Washington men de som varit där och spelat spelet säger att det är nästan 1:1 skala och att alla kända landmärken finns med. Det finns gott om ”gömda” områden också; hus att gå in i eller tunnlar under staden att undersöka. På det hela taget är det en enorm karta och ännu bättre, det finns massor att göra. En sak jag inte gillade med det första spelet var att det ibland kändes som att det förutom huvuduppdragen fanns lite för lite att göra. Här är det tvärtom, jag vet inte hur jag skall orka hinna med allting.

Det finns gott om saker att göra och att upptäcka på kartan

Precis som i det första spelet finns ett antal huvuduppdrag vilka sakta men säkert tar dig igenom spelets berättelse samtidigt som du avancerar till nivå 30 och End Game. Till det finns det en massa sidouppdrag som ger historien till mer kött på benen. Det är en ganska banal historia där du, killen med vapen, är den enda som kan rädda landet från total kollaps. Och lösningen på alla problem är att skjuta alla andra med vapen.

En sak som har förbättras från förra spelet är fiendernas intelligens, vilken nu är betydligt aggressivare. Fiender försöker flankera dig samtidigt som någon annan gör en rusning. Sitter du och trycker bakom skydd kommer du snart inte bara bli utmanövrerad, utan det kommer även att regna granater över dig. Även om du inte är en person som tar striden till fienden måste du hela tiden röra på dig och vara uppmärksam på dina omgivningar. Det skapar en mer tajt upplevelse där jag hade flera riktigt svettiga strider.

I slutet av spelet dyker en ny typ av fiende upp.

Under spelets gång får du loot i form av vapen, skydd och förnödenheter. De två första använder du för att förbättra din karaktär. Den sistnämnda används för att förbättra de bosättningar som dyker upp i staden. Genom att förbättra dessa, får du dels åtkomst till fler saker i Vita Huset såsom en skjutbana eller tillgång till Dark Zones. Men du ökar också chansen att få bättre loot vilket ger dig erfarenhetspoäng. Att hjälpa dessa bosättningar är med andra ord oftast en stor vinst för dig.

Huvudkampanjen klockar in på runt 30-40 timmar beroende på hur snabbt du spelar den och hur fokuserad du är på att nöta nivåer. Sedan är det dags för End Game och Dark Zones. Dessa är som gjorda för co-op med tanke på sin PvP-del, men denna gång är det lite lättare att köra solo om så önskas. När du klarat kampanjen dyker också en ny fiende upp som tar över delar av staden. Du kommer förmodligen tillbringa en stor del av End Game för att ta tillbaka dessa och på så sätt få tillgång till riktigt bra prylar.

Jag är inte helt såld på The Division 2, men samtidigt är detta ett rejält kliv framåt från det förra spelet. Med ett guldpass ser jag verkligen fram emot vad Massive kommer att erbjuda oss under kommande år. Resan har bara börjat.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.