Recension: ToeJam & Earl: Back in the Groove! [PS4]

När ToeJam and Earl släpptes till Sega Megadrive 1991, blev det positivt emottaget och levererade en välbehövlig färgklick till äventyrsspelens genre.

Två funk-diggande hip hop-varelser från yttre rymden som trillar ned på jorden och måste reparera sitt rymdskepp, var ju riktigt ballt. Tyvärr spelade jag inte originalspelet eller de två uppföljarna, men nu har jag fått möjlighet att uppleva det som jag missade för nästan 30 år sedan.

Precis som i det allra första spelet, introduceras jag till karaktärerna precis när de av misstag trycker på fel knapp i ett lånat rymdskepp och kraschlandar på jorden. Exakt som i originalet, består sedan uppdraget av att leta upp delar till skeppet för att sedan bygga ihop det igen.

Ojdå, dags att springa! Eller gömma sig i solrosorna…

Det märks väldigt väl att detta är ett noggrant författat kärleksbrev till originalspelet, eftersom det formligen osar 90-tal. Färgpaletten är väldigt tydlig i sina kontraster, precis om förr i tiden och även om karaktärer och miljöer nu är högupplösta, känns den grafiska stilen precis som ett nostalgiskt minne.

Musiken är även den en kärleksfull hälsning till hur det lät för några decennier sedan. Tillbakalutad funk med mycket härliga rytmstycken för gitarr pulserar gungande genom hela spelupplevelsen.

Förutom att leta efter delar till ett rymdskepp, lockar spelet med mängder av utforskning. I princip varje detalj i miljön går att ruska på för att eventuellt avslöja lite pengar, mat eller presenter. Presenterna spelar en väldigt stor del i spelet då de innehåller överraskningar som påverkar själva spelmekaniken.

En gåva kan ge mig förmågan att hoppa långt, bli osynlig för fienden eller en välbehövlig påfyllning av hälsan. Men det finns även överraskningar som ibland förstör andra presenter, eller signalerar med larm till alla antagonister på skärmen var jag befinner mig.

Efter att ha finkammat en nivå, är det dags att leta upp en hiss som tar mig upp till nästa våning. Ibland innehåller nivåerna inte någon rymdskeppsdel, utan fungerar istället som en utmaning och ett sätt att hitta fler resurser.

Raketskor gör att det går snabbt framåt”

Där ToeJam & Earl: Back in the Groove! verkligen briljerar, är designen på fienderna. Till en början är de av en relativt vanlig karaktär, där jag tar skada om de nuddar mig. Men i de högre nivåerna finns elaka brevlådor som äter upp ett av mina liv, drönare som krockar med mig så att jag tappar presenter och smådjävlar som får min karaktär att tappa en uppgraderingsnivå.

Titeln är en tydlig kärleksförklaring till hur spelen var förr och jag känner mig riktigt nostalgisk när jag styr ToeJam eller Earl. Men i övrigt tycker jag att upplevelsen är ganska platt. Jag har vid ett flertal tillfällen stönat av missnöje när jag trillar ned ett steg och behöver spela om en nivå, eftersom jag upplever repetitionen som frustrerande.

Jag körde igenom spelet i sololäge men utvecklarna är tydliga med att jag bör uppleva ToeJam & Earl: Back in the Groove! tillsammans med en kompis. När jag testar flerspelarläget, blir det självklart mycket roligare, men mest för att det finns möjlighet att busa med någon oskyldig snarare än att vi finner nöje att klara nivåerna tillsammans.

3 kommentarer
  1. Mats Karlsson
    • Martin Svennberg Martin Svennberg
    • Alestes Alestes

Lämna ett svar till Martin Svennberg Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.