Recension: The Occupation [PS4]

Smygspel är en av de genrer som jag misstänker är svårast för utvecklare att lyckas med, då det är väldigt svårt att hitta den där balansgången mellan utmaning och belöning. Om du skapar något som är för bestraffande blir det lätt väldigt frustrerande, och om du låter spelaren komma undan med lite för mycket, försvinner spänningen och känslan av att lyckas bemästra något svårt.

I The Occupation kombineras smyggenren med äventyrsgenren på ett intressant vis, där du som journalisten Harvey Miller genom en serie intervjuer ska avslöja en konspiration. Du kommer dock inte att kunna pussla ihop rätt frågor om du inte letar reda på ledtrådarna innan den bestämda intervjutiden. Du behöver därför på ett diskret vis ta dig in på områden där du inte får lov att befinna dig, i hopp om att finna det bevismaterial du behöver för att avslöja alla skumraskaffärer.

Berättelsen utspelar sig i Storbritannien under ett fiktivt 1987. Regeringen håller på att kampanja för att få igenom The Union Act, vilket mer eller mindre är en lag avsedd för att hänga ut alla invandrare som en belastning på samhället och stärka gränsbevakningen. Stoppa mig om det låter bekant.

Harvey var ännu en gång försenad till den stora protesten.

Detta har skapat stort kaos bland den del av befolkningen som faktiskt inser att de nya lagarna kommer att vara ett intrång på flertalet mänskliga rättigheter. Det hela stegrar så pass långt att ett bombdåd drabbar företaget som är ansvarigt för att utveckla bevakningslösningarna åt regeringen. Snabbt hittas en syndabock för dådet, men journalisten Miller anar att det finns lite mer bakom berättelsen än det som allmänheten får reda på.

Så här långt lyckas spelet trycka på väldigt många av mina intresseknappar på en och samma gång, och hungrigt kastar jag mig över detta mysterium. Spelet introducerar snabbt att tid är din viktigaste resurs, och när du anländer en timme innan din första intervju, uppmanas du att utforska dina omgivningar för att bredda dina kunskaper om händelserna.

Om du inte hinner med att slutföra dina efterforskningar kommer spelet ändå att fortsätta vidare, men du kommer inte att kunna ställa ditt intervjuobjekt mot väggen med de tuffa frågorna. Om du dessutom blir ertappad i ett område där du inte får lov att befinna dig kommer du att bli eskorterad till säkerhetsansvarig person för att bli uppläxad. Men värst av allt är att du tappar tid att samla på dig information.

Miljöerna är intressanta att utforska och erbjuder massor av ledtrådar för den uppmärksamme. Lyckligtvis behöver du inte lägga precis allting på minnet, utan spelet hjälper dig på vägen genom att göra anteckningar i Millers anteckningsblock om vitala delar för att leda dig vidare i utredningen.

Hoppet om att ta en paus i utredningen med ett par längder i bassängen slogs snabbt i kras.

Tyvärr kom jag aldrig riktigt överens med en av spelets centrala mekaniker, nämligen smygandet. Gång på gång blev jag påkommen i rum där jag inte hörde hemma eftersom jag inte upplever att spelet ger mig tillräckligt med information för att effektivt hålla mig gömd. Musiken ändras visserligen när någon börjar närma sig, men även med denna information är det bitvis alldeles för svårt att vara diskret.

Trots denna kritik har jag svårt att slita mig från denna stämningsfulla berättelse. Den härliga spänning som uppstår när du med tio minuter kvar till en intervjutid finner en gigantisk ledtråd, som sedan öppnar upp massor av frågor och åskådliggör hålen i den officiella berättelsen, är påtaglig.

Eftersom min första genomspelning slutade ganska katastrofalt ur ett berättelseperspektiv, känner jag ett stort sug efter att ta ytterligare ett varv för att se om jag kan offentliggöra konspirationen denna gång. Om du har tålamod med lite kantiga smygmekaniker är detta spel en härlig överraskning som bör upplevas av alla som gillar äventyrsspel.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.