Recension: The Long Dark [PS4]

Överlevnadsspel brukar ofta korspollineras med andra genrer som skräck eller action för att ge en mer omväxlande spelupplevelse. The Long Dark kompromissar dock inte överhuvudtaget och här väntar en renodlad överlevnadserfarenhet, på gott och ont.

Du befinner dig i vildmarken i norra Kanada och ditt enda mål är att överleva. Dina fiender är hunger, törst och kyla och de förnödenheter du hittar verkar aldrig räcka till. De farliga miljöerna är otroligt vackra, men några designval och tomheten i världen förtar lite av min spelglädje.

Spelets sandlådeläge Survival är det ursprungliga läget som dök upp för Kickstarter-backare och på Steam Early Access. Här är det du själv som skapar berättelsen och spelet fortsätter tills du dör; det finns inga andra mål. På PlayStation 4-versionen har både utmaningar och ett berättelseläge lagts till. Utmaningarna är var och en miniberättelser där du exempelvis måste döda en enorm björn eller skicka ett signalbloss från en fyr. Tyvärr finns det bara en handfull utmaningar, och jag hade hellre sett dessa integrerade i överlevnadsläget som valfria uppdrag.

Den snötäckta skogen blir ännu vackrare i fullmåne

Berättelseläget är där jag tillbringar det mesta av min speltid, då jag föredrar att få en saga berättad för mig framför en helt öppen sandlåda. Skillnaden mot överlevnadsläget är att du får mellansekvenser som beskriver vad som hänt, samtidigt som det finns en del specifika föremål i världen. Handlingen drivs framåt av små delmål du måste uppnå, och från allra första början känns det som en snäll inlärningskurva. Tyvärr vänds mina första positiva intryck några timmar in i spelet.

I berättelsen märker jag snabbt att områdena jag kan röra mig i är ganska små och innehåller begränsade resurser. Under det andra kapitlet visar det sig att jag tagit för lång tid på mig och har helt slut på resurser innan jag har några vidare framsteg. Sparsystemet är helt automatiskt och jag provar både att ladda om, att dö och att starta senaste kontrollpunkten utan att kunna komma till tiden innan jag förbrukade resurserna. Den enda lösningen jag ser är att börja om från början. Jag kan förstå det oförlåtande sparsystemet och permanent död i överlevnadsläget, men jag hade gärna sett ett manuellt sparläge för berättelsen.

Is och snö, aldrig tö.

Spelmomenten består mestadels av att promenera runt och samla saker. Utforskningen av skogen och glädjen att hitta en övergiven stuga är en av spelets starkaste drivkrafter, men även den förtas lite av begränsningar i miljön. Det blir snabbt märkbart hur underligt implementerad miljön är; vissa slänter går att gå uppför och vissa stenar går att klättra över, men inte alla. Detta blir ett stort frustrationsmoment som kraftigt minskar upptäckarglädjen, och som inte bara ödslar min speltid utan även de tid som borde ha lagts på att samla ved eller mat.

När det gäller min karaktärs hälsa och överlevnad blir det väldigt mycket klickande i menyer där jag hellre hade sett några minispel för att till exempel stycka kött, smälta snö och göra upp eld. Menyn för resurshantering och skapande känns inte alls intuitiv och trots timmar av spelande klickar jag ofta fel eller går in i fel menyer. När jag gör upp eld svär jag mer än en gång när jag efter att ha stirrat på den långsamma timern i 20 sekunder misslyckas och måste börja om.

The Long Dark är ett vackert spel med stor potential, men för mig faller det på dåliga designval och återkommande frustrationsmoment.

Kommentera