Recension: The Little Acre [PS4]

Äventyrsgenren med peka-och-klicka-spel  hade sin storhetstid på 90-talet, men har gjort en storstilad comeback efter ett antal återutgivningar, Telltales uppföljare samt helt nya titlar. På senaste tiden har vi dessutom sett ett rejält uppsving i antalet äventyrsspel av denna typ, som släppts till konsoler. The Little Acre är ett spel från den oberoende studion Pewter Games, där frontfiguren Charles Cecil ligger bakom äventyrsspel som till exempel Beneath a Steel Sky och Broken Sword.

Spelets grafik är helt handritad och förmedlar en mysig känsla, det känns nästan som att jag spelar en tecknad film. Illusionen bryts dock av sega kontroller och osynliga väggar som inte riktigt stämmer överens med de vackra bakgrunderna.

Aidan ägnar sig och träsktrask.

Spelets huvudpersoner är Aidan och Lily, som är far och dotter och bor på den irländska landsbygden. Aidans pappa är en uppfinnare som har försvunnit och berättelsen tar snabbt en vändning med övernaturliga toner. Berättelsen är ganska kort, och väldigt central för upplevelsen varför jag undviker att analysera den på djupet här.

Dialogen är sparsmakad och innehåller högst mediokra insatser av röstskådespelarna, vilket gör att det visuella istället blir drivande för att föra sagan framåt. Animeringarna av figurerna är välgjorda och ger prov på både värme och humor, särskilt för karaktärerna utan dialog som exempelvis hunden Dougal.

En central del i äventyrsspel av den här typen, är gåtorna och pusslandet. Här har alla pussel logiska lösningar, men jag klassar The Little Acre som ett väldigt lätt äventyrsspel. Det finns oftast bara en eller ett par platser att besöka åt gången och min väska med föremål är aldrig så full att jag faller tillbaka på att testa mig fram vad som fungerar. Några av gåtorna går på tid, där du styr en markör med vänster styrspak, och ska utföra vissa moment för att komma vidare. Dessa delar känns tyvärr malplacerade och styltiga; vilket gör att jag rycks ur upplevelsen.

Att spelet är så pass linjärt och inte alltid låter mig gå tillbaka till tidigare platser, drar också ned på upplevelsen. Med spel som Broken Age (8/10) i minnet, känns The Little Acre som en riktig lättviktare i sammanhanget.

Vattenkraft är ett miljövänligt alternativ till kristallkraft

Något som dock fungerar väldigt bra är hur spelet pytsar ut PlayStation-ikoner på föremål du kan interagera med. Exempelvis visas ett kryss vid bordet, fyrkant vid stekpannor och cirkel för att gå in i ett angränsande rum. Den delen i kombination med att alltid nå ryggsäcken med triangelknappen blir en av de bästa implementationer av peka-och-klicka på konsol i min bok.

Jag brukar sällan prata om spelens längd, men vill ändå nämna att en av troféerna kräver att klara spelet på under en timme, där det inte går att skippa några dialoger. Det kan tyckas ouppnåeligt, men jag blev väldigt förvånad när eftertexterna rullade på min första genomspelning efter redan en och en halv timme. Jag hade gärna fortsatt att spela ett tag till.

Konstiga maskiner, väggmålningar och en bassäng med stenar

Spelet har flera nyskapande egenskaper och en härlig myskänsla, men faller lite på tekniska defekter, svaga skådespelare och gåtornas utformning. Har du en stor kärlek till äventyrsspel klassar jag detta ändå som ett säkert köp.

Kommentera