Recension: The Journey Down: Chapter 1 [PS4]

Att äventyrsspel av den gamla skolan är poppis även nu, mer än 30 år senare, har väl inte undgått någon aktiv spelare. Jag vill påstå att Telltale Games återintroduktion till genren i och med The Walking Dead väckte ett slumrande intresse, vilket senare fullständigt exploderat och resulterat i återutgivningar av klassiska verk som till exempel Full Throttle Remastered (10/10).

Göteborgsbaserade Skygoblin låter i år PlayStation 4-ägare att färdas tillbaks i tiden till 2014, för att njuta av deras märkliga äventyr The Journey Down som då släpptes till PC. Det märks tydligt att en stor del inspiration har hämtats från 90-talets ljuvliga äventyr, vilka då levererades av LucasArts.

Mysiga Mama Makena's har det starkaste kaffet i byn!

Mysiga Mama Makena’s har det starkaste kaffet i byn!

Bwana och Kito är paret som ska följa mig genom detta episodiska äventyr, vilket startar i deras bensinmack belägen i en förort till staden St Armando. Vännerna har sedan livets start varit utan föräldrar, men tack vare en vänlig själ i form av Kaonandodo har de lyckats växa upp och lyckas någorlunda i livet.

Tyvärr har deras adoptivfar och räddare försvunnit spårlöst, men som av en slump dyker en kvinna upp och försöker hitta ledtrådar om ett försvunnet land. Kan det vara så att Kitos och Bwanas fadersfigur letat efter lyckan i detta mystiska, förbjudna Underland?

Jag styr Bwana genom Kingsport Bay för att ta reda på mer om den försvunne Kaonandodo, samtidigt som jag desperat försöker hitta delar för att lappa ihop farkosten som förhoppningsvis kan ta gruppen till det förbjudna landet. I förorten träffar vi på mängder av intressanta karaktärer från den avdankade fiskaren, den slutkörda mekanikern till den nitiske matrosen som vaktar ett stort militärskepp.

Vem skulle inte vilja hjälpa en vacker kvinna som denna?

Vem skulle inte vilja hjälpa en vacker kvinna som denna?

Miljön som äventyret utspelar sig är ganska liten, men erbjuder ändå en ganska bra känsla av världen som karaktärerna lever i. De flesta karaktärerna har ansikten som påminner om masker från Afrika eller Sydamerika, något som adderar till känslan av mystik och nytänk. Detta tillsammans med en härlig bakgrundsmusik gör att jag känner att jag befinner mig på en helt främmande plats, samtidigt som jag känner igen mig på något sätt.

Överlag bjuder det första kapitlet av The Journey Down på en medelmåttig upplevelse som innehåller enkla pussel varvat med karismatiska karaktärer, halvtaskigt inspelad dialog och en bred musikupplevelse som passar bra in i miljöerna. Jag ser fram emot övriga delar och hoppas att de lyfter serien från introduktion till fulländande rent berättelsemässigt.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.