Recension: The Gardens Between [PS4]

Spelfamiljen med stumma pusselspel har fått tillökning i form av The Gardens Between. Att spelet helt saknar dialog betyder absolut inte att det saknar en berättelse utan förhöjer i det här fallet stämningen. Du tar kontroll över vännerna Arina och Frendt som tillsammans ger sig ut på ett fantastiskt äventyr. När allt börjar sitter de båda i sin trädkoja under ett rejält åskväder när ett mystiskt klot av ljus plötsligt dyker upp . När de rör vid det försvinner kojan ned i en virvel och du får kontrollen.

Den grundläggande spelmekaniken handlar om att styra tiden framåt eller bakåt och samtidigt hitta metoder att manipulera omgivningen för att lösa problem och komma vidare. En tämligen smickrande jämförelse är att The Gardens Between under sina bästa stunder påminner om pusselklassikern Braid. Barnen rör sig generellt efter en fast bana oavsett om tiden går framåt eller bakåt, men det finns undantag med gåtor som öppnar alternativa vägar. Arina kan bära en lykta och alla pussel går ut på att föra ett ljus i lyktan till slutet av banan. Frendt kan använda vindspel i omgivningen som antingen slår av eller på element, eller kan kontrollera tiden över delar av banan individuellt.

Även om styrningen är tvådimensionell så roterar omgivningen på ett sätt som får mig att tänka på Klonoa och Pandemonium.

Miljöerna, som innehåller element från barnens vardagsmiljö, är surrealistiska och påminner ibland om konstverk från knaskungen Salvador Dalí. Många av föremålen används i lösandet av pusslen och du kommer att behöva interagera med så vitt skilda saker som en bordsduk, en gungbräda och elsladdar med skalad isolering. Trots att spelet helt saknar instruktion lyckas det förmedla en upplevelse som känns både självklar och underhållande.

Senare i spelet är några av gåtorna lite klurigare och det krävs att du är riktigt uppmärksam på vad som händer i omgivningen när du låter tiden gå fram och tillbaka. Pusslen varierar från genialiska till något mer långsökta. Favoriten är utmaningen där en sifferkod behöver knappas in genom att dra tiden fram och tillbaka medan figurerna rör sig över ett tangentbord.

Kreativ användning av hissen krävs för att lösa klurigheterna på den här banan.

Känslan som förmedlas är en klockren blandning av lekfullhet blandat med ett vemod som får sin förklaring först när du klarat sista banan. Jag lever mig in i barnens äventyr och har hela tiden en hög närvarokänsla. Varje kapitel innehåller bara ett par, tre banor och uttrycket underbart är kort har sällan passat så bra. Gillar du snabba platinumtroféer är The Gardens Between ett givet spel till samlingen.

Kontrollerna är mycket intuitiva och enkla där endast vänsterspaken och X-knappen används överhuvudtaget. Den enda kritiken jag har mot spelet är att det är i enklaste laget, samt att den stämningshöjande musiken bitvis blir lite plinkig och enformig. Men överlag bjuds du på en gedigen pusselupplevelse som jag rekommenderar varmt. Jag hoppas verkligen att den australiska studion The Voxel Agents fortsätter att skapa fler kreativa och underhållande konsolspel.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.