Recension: The Elder Scrolls Online: Elsweyr [PS4]

Jag ska inte påstå att jag är väl bevandrad i massiva online-rollspel, men ett hundratal timmar har jag ändå investerat i genren. Den senaste erfarenheten stavades The Elder Scrolls Online: Summerset (6/10) och där fick jag möjlighet att besöka högalvernas fäste i den episka värld som The Elder Scrolls-serien utspelar sig i.

I den nya expansionen Elsweyr är det äntligen dags att besöka hemvisten för kattrasen Khajiit. De behöver all hjälp de kan få då ett gäng drakar har beslutat sig för att jämna civilisationen med marken.

Efter några kortare uppdrag, möter jag försvarsmakten som desperat försöker rädda staden Rimmen från att förvandlas till ett brinnande inferno. Som om inte det vore nog, har det även observerats attacker från något som starkt påminner om odöda varelser. Det ryktas om att de döda har återuppväckts med hjälp av nekromanti, en svartkonst som varit förbjuden i många år.

Här verkar det ligga en katt begraven!

Här skär sig upplägget lite för mig eftersom jag har påbörjat en helt ny karaktär för att testa den nya klassen som introduceras i Elsweyr; nekromantikern. Det känns lite lustigt att höra individerna i samhället klaga på svartkonsten och dess utövare samtidigt som jag funderar på vilken utveckling jag ska låta min karaktär ta i färdighetsträdet som kretsar totalt kring den förbjudna konsten.

Tack och lov påverkas dialogen som jag för med andra datorstyrda karaktärer i Elsweyr. Även om jag är nekromantiker, godtar de mig någorlunda eftersom jag trots allt verkar vilja utöva mina mörka krafter till något gott.

Uppdragen som presenteras för mig följer standarden som jag har vant mig vid från mina föregående spelomgångar. Jag letar upp några försvunna djur, nedgör odöda och letar ledtrådar som ska ta mig närmare ondskan som såklart måste nedgöras. Omgångarna varvar rejäla utmaningar blandat med antiklimaktiska speed run-äventyr om jag råkar hamna i samma instans som en spelare med nivå 800.

Typiskt att detta händer när det är bevattningsförbud…

Om det är något som verkligen sticker ut i denna expansion så är det miljöerna. Glöm allt vad som heter mörka grottor, isiga berg och djupa, lummiga skogar. I Elsweyr blomstrar naturen i ett färgsprakande skimmer och allt känns mer levande på något sätt. Jag får samma känsla som jag fick i The Elder Scrolls V: Skyrim (9/10) emellanåt. Den där känslan att jag bara måste stanna och betrakta omgivningen ett tag innan jag fortsätter mitt äventyr.

Men som förut, tröttnar jag ganska fort på upplevelsen. Jag älskar att få sätta mig in i de nya förmågorna som min nekromantiker har, men upptäcker omgående att jag måste nöta fram högre nivåer för att låsa upp de som jag egentligen vill ha. Igen får jag konstatera att MMORPG inte är min grej, men det finns ändå väldigt mycket att gilla i Elsweyr.

Om du är en erfaren ESO-spelare, kommer du förmodligen att uppskatta tilläggspaketet till fullo. Inte nog med att du får spöa nekromantiker, du får även möjlighet att strida mot enorma drakar. Och allt på plats i favoritrasen Khajiits hemland!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.