Recension: Steins;Gate 0 [Vita]

Tycker du att berättelser med tidsresor kan vara röriga och svåra att hänga med i? I så fall får du både hålla i hatten och sitta lugnt i båten när du spelar Steins;Gate 0. Spelet är en uppföljare till det kritikerrosade Steins;Gate, eller egentligen ett slags sidospår, eftersom det utspelas precis innan föregångarens verkliga slut. Dock utspelas det i beta-tidslinjen, vilken är en parallell tidslinje till händelserna i ettan. Och inte blir det enklare av att de stoppar in en nolla i titeln, något som vanligtvis används för uppföljare. Är du med än så länge?

Precis som i första delen är det studenten och vetenskapsmannen Rintaro Okabe som står i centrum, han lider av post-traumatisk stress på grund av de tidigare händelserna. Med tanke på att det handlar om en visuell roman vill jag inte gå in djupare på detaljer i berättelsen, eftersom det är hela behållningen. Som spel betraktat blir det extremt mycket klickande på X och några enstaka val som leder till förgreningar i berättelsen och inget annat. Titeln har inga krav på färdigheter, utan förmedlar bara upplevelser.

Det finns tillfällen när en kram inte hjälper...

Det finns tillfällen när en kram inte hjälper…

Presentationen håller verkligen toppklass där karaktärer och miljöer är väldesignade, musiken stämningsfull och röstskådespelet på topp. Det är väldigt få visuella romaner som ser så här bra ut och låter lika bra.

Majoriteten av de färgstarka karaktärerna från föregångaren är tillbaka, och de får tyvärr ingen ordentlig introduktion i den här utgåvan. Jag rekommenderar verkligen att du spelar första delen innan du ger dig på denna version, eftersom mycket av personligheten och djupet hos figurerna grundas där. Steins;Gate 0 skiljer sig inte speciellt mycket från originalet; det mest påtagliga är att den gamla mobiltelefonen nu är utbytt mot en smartphone.

Likt Star Trek baseras delar av historien på existerande, publicerad vetenskap där författarna extrapolerar och gör antaganden utifrån det. Alla teorier kring tidsresor och terminologi kring artificiell intelligens som används i Steins;Gate finns på riktigt och gör berättelsen mer trovärdig. Det är en enorm styrka som fler spelutvecklare borde titta på. Min mest positiva upplevelse är den intellektuella utmaningen och jag kommer på mig själv med att fortsätta fundera även efter avslutade sessioner. Det blir ganska filosofiska frågeställningar: är en person mer än summan av sina minnen, finns det en själ, och kan en maskin vara en person om den delar alla minnen med människan?

Nej, det är inte ännu en uppföljare till Left 4 Dead.

Nej, det är inte ännu en uppföljare till Left 4 Dead.

Kapitlen med Okabe är de starkaste, och det är hans historia jag finner mest intressant. När jag får följa andra huvudpersoner känner jag att berättelsen tappar tempo och mitt intresse svalnar, speciellt i de långa utsvävningar om cosplay eller kärleksbekymmer som erbjuds emellanåt. Det som ger karaktärerna djup blir också lite av en akilleshäl då jag sjunker tillbaka i stolen från att ha suttit som på nålar ett tag.

Steins;Gate 0 är en spännande vetenskapsthriller blandat med en dos skruvad japansk kultur (var annars skulle tre kvinnor duscha tillsammans för att lära känna varandra?). Det är en värdig uppföljare som tyvärr inte når sin föregångares höjder. Gillar du Steins;Gate behöver du dock inte tveka och är du nykomling till serien hänvisar jag dig gladeligen till det första spelet.

Kommentera