Recension: Stay [PS4]

Då och då dyker det upp spel som är svåra att placera i fördefinierade fack. I detta fall är det lite besvärligt – jag vet nämligen inte om genren pixelgrafiskt chatt/pusselspel/tamagotchi-äventyr finns, men det är det närmaste jag kan komma. Men jag kanske behöver ta och packa upp vad det innebär så det blir lite mer begripligt?

Stay är onekligen ett av de mest unika och annorlunda spelen jag spelat på väldigt länge. Det hela börjar med att en person som verkar lida av lite sömnproblem oroligt rör sig runt i sin lägenhet innan han slutligen går och lägger sig. En mörk skugga uppenbarar sig i rummet, personen vaknar med en skräckslagen min och allt blir mörkt. Ett litet tag senare ser vi samma person sätta sig ned framför en dator i ett mörkt rum och får kontakt med mig.

Vem är han? Hur har han hamnat där han har hamnat? Framförallt – varför har han fått kontakt med just mig? Min uppgift i det här läget är att antingen hjälpa, eller stjälpa, främlingen på andra sidan skärmen. Hur jag reagerar på vad han skriver påverkar i allra högsta grad hans lugn och humör, och så sakteligen börjar en vänskap frodas på distans.

Självklart måste jag ju hjälpa främlingen ur den här knipan och på resan kanske få svar på alla de frågor som väckts. Det är ett stort ansvar som vilar på mina axlar – stackars Quinn, som främlingen heter, verkar ibland sakna lite drivkraft och förlitar sig helt på mitt omdöme när det kommer till beslut. Jag får agera vägvisare och hjälpa honom i kniviga situationer eller med att lösa pussel. Beroende på hur jag bemöter honom, eller om jag lämnar honom ensam för länge, förändras hans humör och beteende mot mig.

Quinn och datorn

Stay är ett fascinerande spel, och hade mycket väl kunnat falla helt platt om inte handlingen och interaktionen mellan mig och Quinn varit så välskriven. Pusslen som då och då behöver lösas är oftast kluriga och välgjorda, även om åtminstone ett av dem känns fruktansvärt slumpartat.

Bördan att vara den enda Quinn kan anförtro sig till, och den enda som kan hjälpa honom, är bitvis tung, men väl värd insatsen. Stay är tack vare författandet, upplägget och exekveringen ett ypperligt exempel på hur interaktiv fiktion kan påverka en. Jag fick enormt dåligt samvete av att lämna Quinn ensam för länge, och fick vid ett par tillfällen stressa hem från jobbet för att se hur han mådde i sin ensamhet.

Ett rop på hjälp

Dessvärre håller Stay kanske inte helt för mer än en genomspelning, trots att det finns ett flertal olika slut. Det är lite för snävt inramat för att erbjuda någon direkt variation i genomspelningarna, annat än hur Quinn reagerar på samtalen som förs via datorn, men berättelsen är definitivt värd att uppleva. När slutet väl börjar närma sig och handlingen nystas upp är det väldigt svårt att inte känna sympati för denna person som i början av spelet var en komplett främling.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.