Recension: Star Wars: Battlefront [PS4]

Star Wars: Battlefront är en spelserie som har legat lite i dvala sedan PlayStation 2-tiden, åtminstone om vi bortser från sidospåren som släpptes till PSP. En fullskalig uppföljare var under utveckling under förra konsolgenerationen men projektet slopades 2008 av Lucasarts trots att utvecklarna Free Radical hade kommit en bra bit på vägen.

Fansen har dock inte slutat hoppas, och nu kommer DICE till deras räddning. Få andra utvecklare är lika väl förberedda som just denna svenska studio att skapa ett nytt spel i serien med tanke på de många likheterna Star Wars: Battlefront har med DICE egna Battlefield-serie.

Det har nog inte funnits ett bättre tillfälle att släppa ett Star Wars-relaterat spel, med tanke på den kollektiva Star Wars-feber som råder nu. Förväntan inför filmsläppet framåt jul är hög och har varit bästa möjliga reklamkampanj för spelet. Det skadar inte heller att DICE har skapat ett spel där du får återuppleva klassiska favoritscener som slagen på Hoth och Endor.

Med Star Wars: Battlefront återvänder DICE till gamla familjära områden med tanke på Battlefield-seriens ursprung där det endast erbjöds flerspelarlägen. Battlefront har förvisso ett par aktiviteter du kan spela själv, men det är definitivt inte något att hänga i granen om du förväntar dig en kampanj eller dylikt. Det finns en handfull träningsuppdrag där du lär dig grunderna olika situationer, och ett vågbaserat läge där du tar dig an successivt svårare omgångar av fiender. Det bjuder på mer av en introduktion än ett långvarigt nöje.

Det största problemet här är att det är omöjligt att sluta nynna på Imperial March.

Det största problemet här är att det är omöjligt att sluta nynna på Imperial March.

Det huvudsakliga fokuset ligger på de åtskilliga onlinelägena som spelet erbjuder. Bland de mer lyckade hittar vi bland annat Walker Assault som är en 40-mannastrid där rymdimperiet ska eskortera en eller flera AT-AT (beroende på vilken karta det utspelar sig på) för att den ska kunna demolera ett rebellskepp i slutet. Rebellerna ska i sin tur försöka hindra framfarten genom att hålla kontrollpunkter som hjälper deras Y-Wing-skepp att komma in på bombräder mot de metalliska fyrfotade bjässarna.

Dessa strider är verkligen episka och i synnerhet på Hoth-kartan är det lätt att ryckas med i stämningen eftersom det känns som att vara mitt i en scen från The Empire Strikes Back. Luften är fylld av TIE-fighters och Snowspeeders, laservapen avfyras i vilt tempo och den stämningshöjande symfoniska musiken bombar på i bakgrunden. I fjärran kan du se Luke Skywalker med sin ljussabel i högsta hugg jaga kejsare Palpatine, precis som i filmen. Eller vänta nu…

Utspritt på kartorna finns det ett gäng olika uppgraderingar att plocka upp under stridens gång, och vissa av dessa ger dig möjligheten att spela som en av sex speciella karaktärer. Rebellerna har Luke, Leia och Han, medan imperiet har Darth Vader, Palpatine och Boba Fett. Även om det är en intressant omväxling att spela som dessa karaktärer är det en aning stämningsförstörande då de inte riktigt ser ut att passa på slagfälten.

Fordonen aktiveras också genom att plocka upp en av dessa markörer som finns spridda på kartorna, inte genom att hoppa in i fysiska fordon som är brukligt i Battlefield-spelen. Det ser en aning fånigt ut att din karaktär går ner på knä för att sedan plötsligt befinna sig i en X-Wing eller dylikt. Det må vara en petig detalj, men i ett spel som lever så mycket på sin presentation känns det inte optimalt.

Dags att försöka hitta en Snowspeeder med en bärgningskabel nu.

Dags att försöka hitta en Snowspeeder med en bärgningskabel nu.

Star Wars: Battlefront är kort sagt ett väldigt vackert spel. Det är tydligt att mycket tid har gått åt att återskapa alla klassiska fordon, vapen, miljöer och byggnader på ett övertygande vis och här har DICE lyckats bättre än någon annan. Samma sak gäller ljuddesignen, något som har varit ett signum för detta utvecklingsteam i många år.

Spelet är dessutom kul att spela, åtminstone i små doser. Det är viktigt för ett onlinespel att erbjuda en känsla av utveckling när du går upp i nivå, men tyvärr avstannar denna utveckling ganska fort. Det finns visserligen fler uppgraderingar att låsa upp, men jag känner inte att de är något jag behöver och därför är jag inte speciellt sugen på att investera tiden att jaga dem heller.

Antalet kartor är ett annat problem, då det inte finns speciellt många. Säsongspasset (som för övrigt kostar nästan lika mycket som spelet) kommer att åtgärda detta på sikt, men det känns som en lite tråkig taktik.

Det finns mycket positivt att säga om designen i detta spel, men livslängden är en stor faktor i ett spel som enbart erbjuder flerspelarläge. Utbudet är lite för tunt för att hålla min uppmärksamhet en längre tid, men höjdpunkterna i spelet når väldigt högt när de väl slår in.

Ett svar
  1. Kristoffer Nyrén Krille

Kommentera